Små surrande spioner

”Djurvärlden har genom årtusenden försett mänskligheten med rörelse.”
Så inleder militärforskningsorganet Darpa sin presentation av den forskning som utvecklar metoder för att på mikroelektronisk väg kontrollera och fjärrstyra insekters rörelsemönster. Syftet med forskningen, som bedrivs på uppdrag av det amerikanska försvaret, är att använda skalbaggar och malar för informationsinsamling och övervakning i konfliktsituationer.
Projektet, menar Darpa, är en uppdatesterad version av de tekniker som människan historiskt har använt för att kontrollera och nyttja djurens tjänster: de tyglade insekterna är den nya tidens svar på tyglade stridshästar.

Den främsta nyheten med det så kallade HI-MEMS (Hybrid-Insect Micro-Electro-Mechanical Systems)-programmet är att elektroniken införlivas med insekten redan under dess tidiga utveckling som larv eller puppa. Detta tillåter den växande vävnaden att läka kring det elektroniska systemet,som därmed blir en integrerad del av insektskroppen. Tidigare försök av samma typ, bland annat på kackerlackor, råttor och under den gångna våren på duvor i Kina (sedan tidigare rutinerade inom området styrning av den fria viljan), har använt sig av kirurgiska ingrepp på färdigutvecklade individer för att implantera tekniken. Detta har inneburit stora rörelsebegränsningar för försöksdjuren, som knappast varit livsdugliga utanför laboratoriet. Man arbetar nu vidare med utvärdering av olika metoder för att kontrollera insekternas rörelse, bland annat direkt muskelstyrning, feromonproduktion, elektrisk neuronstimulans och visuella signaler.
Darpas projektpresentation betonar fördelarna med att utnyttja insekternas befintliga muskelstrukturer, som har utvecklats under miljontals år av evolution. Den militärindustriella ingenjörsprocessen uppfattas som en fortsättning av den naturlig-gudomliga, en mänskligt administrerad anpassning av insekterna till den livsmiljö över vilken människan förfogar.

Kristet fundamentalistisk ”intelligent design” och framstegsideologiska tolkningar av Darwins teorier sammanstrålar här i sin syn på tillvaron: världen som en funktionsoptimerande konstruktion, den biologiska utvecklingens drivkraft, ett oupphörligt maximerande av nytta, en ständig strävan mot förbättring. Den tekniska raffineringsprocessen blir därmed en fortsättning på den ändamålsenliga skapelsen, ett mänsklighetens deltagande i tillvarons stora konstruktionsprojekt.
I en miljö som genomgående är mänskligt konstruerad omformas kulturella mytologier till att beskriva även människan som skapad, med en kärna av icke-levande produkt. En sådan mytens ombildning syftar till att ge människan en plats i en designad tillvaro av funktionsobjekt.

Då gränsen mellan levande och icke-levande  ter sig alltmer oklar aktualiseras frågan om likhetens riktning: Är maskinen som en människa, eller är människan som en maskin? Det pågår en ständig kulturell syntes mellan organiskt och mekaniskt: robotiseringen av insekter, eller duvor, är inte olik den moderna modifieringen av människans in- och utsida. Implantat, proteser, embryoselektion och genterapi är i någon mening även de en högst konsekvent vidareutveckling av varelsens skapade kärna.
Modifiering av både insekt och människa är ett ingrepp i den biologiska kroppen som genom upplösningen av gränsen mellan existens och skapelse ter sig oproblematisk, n&am p;am p;am p;am p;au ml;rmast naturlig. Som Darpa antyder är den en följd av människans plats i världen, lika säkert som ryttarens tyglar eller dressörens piska.

Det finns dock flera skäl att ifrågasätta bäringen hos Darpas jämförelse mellan sin insektsburna MEME-teknologi och stridshästens betsel och grimma. De farhågor om inskränkningar av den privata integriteten som väckts av övervakningskameror och bevakning av internettrafik ter sig i sammanhanget närmast naiva.
Se sommarens picknicksällskap spana oroligt mot surrande snyltgäster: Siktar de mot korven eller konversationen? En sådan paranoians impregnering av vår naturliga omgivning som i förlängningen kan bli konsekvensen av Darpas forskning kan inte betraktas som annat än omänsklig i ordets mest sanna bemärkelse. MEME-teknologins vingförsedda häst är förvisso tyglad, men mer än något annat är den trojansk.

HELENA GRANSTRÖM