Kommentar

Marcus Nilsen

Georgiens sak är vår!

Under tiden vi i Sverige firade midsommar med nubbe och ringdans återupptogs den långdragna konflikten mellan Ryssland och Georgien. Det hela inleddes med att en rysk parlamentsledamot höll ett tal (på ryska) i det georgiska parlamentet. Talet blev en gnista för den känsloladdade frågan om Rysslands hot mot och närvaro i Georgien. Det är en avsky mot forna Sovjet och Rysslands krig mot Georgien 2008 som till stor del ligger till grund för georgiernas nu återuppväckta känslor. För georgierna är det inte fråga om politiskt spel utan om att nationens liv  och framtid ligger i vågskålen.

Marcus Nilsen

Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.

Under tiden vi i Sverige firade midsommar med nubbe och ringdans återupptogs den långdragna konflikten mellan Ryssland och Georgien. Det hela inleddes med att en rysk parlamentsledamot höll ett tal (på ryska) i det georgiska parlamentet. Talet blev en gnista för den känsloladdade frågan om Rysslands hot mot och närvaro i Georgien. Det är en avsky mot forna Sovjet och Rysslands krig mot Georgien 2008 som till stor del ligger till grund för georgiernas nu återuppväckta känslor. För georgierna är det inte fråga om politiskt spel utan om att nationens liv  och framtid ligger i vågskålen.

Georgien är relativt okänt för de flesta européer, trots att landet rent kulturgeografiskt faktiskt utgör Europas bortre gräns. Josef Stalins födelseland utgjorde en viktig del av Sovjetunionen och utgör med Kremls ögon även en del av dagens Ryssland. Precis som annekteringen av Krim och ockupationen av de östliga delarna av Ukraina har Ryssland aktivt stöttat de två utbrytarrepubliker som idag finns i delar av Georgien, Abchazien och Sydossetiens.

Det är med detta i ryggen som vi européer bör bli oroliga för den upptrappning som sker. Det finns otaliga skäl till att sympatisera med Georgien, inte minst geopolitiska. Idag spelar till exempel Georgien en viktig roll som buffert mellan Ryssland och Turkiet.

Putin har deklarerat att inga flyg mellan Georgien och Ryssland kommer att gå från och med nästa vecka, Georgiskt vin får inte längre säljas i Ryssland och nästa väntade steg blir att även förbjuda importen av Östeuropas älskade mineralvatten Bordzjomi.

Det kanske kan ses som banalt att ställa in alla flyg mellan två länder som idag saknar all form av diplomatisk kontakt och att vatten och vin inte ska få importeras. Men för Georgien, som redan går på knäna ekonomiskt är effekten av att över en miljon ryska turister som besöker landet årligen  nu riskerar att utebli, en katastrof. Vin och mineralvatten utgör dessutom en ansenlig del av landets export. Putin vet exakt vad han gör.

Så för den som vill göra skillnad: köp vin och mineralvatten från Georgien. Det är det minsta vi i Sverige kan göra.

Just nu! Axess Digital för 39 kr i 3 månader

Därefter 59 kr/månaden.

  • Full tillgång till allt innehåll på axess.se.
  • Här är en till fördel
  • Här är en annan fördel med att bli prenumerant
Se alla våra erbjudanden

Publicerad:

Uppdaterad:

  • Kommentar

    Marcus Nilsen

    Den turkiska knuten är större än Erdoğan

  • Kommentar

    Marcus Nilsen

    Gå hela vägen Gunnar Strömmer!

  • Kommentar

    Marcus Nilsen

    Förintelsen mitt ibland oss

  • Kommentar

    Marcus Nilsen

    Stoppa det ortodoxa korståget

  • Kommentar

    Marcus Nilsen

    Kampen för frihet skönmålas men fortsätter

  • Kommentar

    Marcus Nilsen

    Är Trumps politikdagar räknade?

Läs vidare inom Kommentar

  • Kommentar

    Erik Thyselius

    ”Amerika, die wunderschöne”: Därför är allt bra med USA egentligen tyskt

  • Kommentar

    Erik Thyselius

    Ta hoten mot allt israeliskt på allvar

  • Kommentar

    Katarina O’Nils Franke

    Ett ordensväsende för samhällets bästa

  • Kommentar

    Erik Thyselius

    Starkt eller svagt: vilket Europa vill vi ha?

  • Kommentar

    Erik Thyselius

    Antisemitismen i Sverige: Allt stöd till Anders Persson!

  • Kommentar

    Erik Thyselius

    Vänstern är den nya högern – och därför kommer den att förlora