Glöm inte Putins stöld av Krim

Vad var det då som skedde på Krim 2014? Som en effekt av ett instabilt läge i Ukraina såg Putin en chans att påbörja återställandet av ett “Storryssland” i tsaristisk anda, ett mål som med tiden alltmer blivit den övergripande drivkraften bakom Kremls agerande. Genom att sprida en koordinerad och falsk bild av att den ryskspråkiga minoriteten i Ukraina var hotad av påstådda fascister i Kiev, skapade den ryska regimen en ursäkt för att annektera Krim. 

Den fysiska erövringen gick snabbt, omvärlden blev tagen på sängen. Omärkta gröna män som rysk propaganda menade var upprörda krimbor, men som egentligen var ryska specialförband, intog de strategiska platser som behövdes.

I efterdyningarna hölls i god rysk ordning en “folkomröstning” i frågan om Krim skulle ansluta sig till den ryska federationen. Utfallet var givet, Putin blev nöjd och omvärlden underkände valet.  

Även om tecknen var synliga för alla som ville se dem, var det få västledare som orkade ta till sig insikten att den ryska björnen hade lämnat sitt ide. Att Putin dragit en liknande vals i Georgien 2008 borde fått Väst att agera betydligt kraftfullare än vad man gjorde. Hade Putins riskaptit försvagats om gensvaret blivit hårdare då, 2014? Svaret är högst sannolikt ja.

Att sucka över tidigare misstag hjälper dock föga. Nu har krisinstiken sjunkit in och det är bra. Nästa steg är att acceptera att den konflikt som vi befinner oss i med Putinregimen är här för att stanna. I den ska väst inte ge efter en tum.