Varför så tyst om svensk terrorledare?

Gripandet fick ytterst lite uppmärksamhet i svenska medier. Kanske berodde det på att omfattningen och målet för hans terrorceller vid tiden inte var känt eller för att denna typ av gripande inte är helt ovanliga i Sverige. Men det var först i början av februari som gripandet i Sverige kunde kopplas till en omfattande anti-terrorinsats i Etiopien och senare Sudan. Det har även framkommit uppgifter om en mer omfattande plan som även skulle rikta sig mot USA:s och Israels ambassader.

Trots dessa spektakulära uppgifter är intresset från svenska medier fortsatt begränsat. Det är i stort sett bara Sofie Löwenmarks artikel för stiftelsen Doku som skrivits om händelsen. Desto mer finns det att läsa i omvärlden och det står nu klart att Iran pekas ut som sponsor för terrorplanerna. Det man bör fråga sig är varför det finns ett så kompakt ointresse från svensk sida att rapportera om att Iran anklagas för att planera terrorattacker runt om i Afrika med ledning från Sverige? I USA, Israel och afrikanska medier är intresset betydligt större.

Motivet till dessa planer är ännu inte klarlagda, men att Iran har ett horn i sidan till alla de tilltänkta målen är välkänt. Efter normaliseringen mellan flertalet gulfstater, Sudan och Israel har retoriken varit hård från Teheran. Att Etiopien, som för tillfället har stora interna konflikter att hantera, dessutom har en mycket speciell relation till just Israel bäddar för en perfekt storm om attackerna skulle genomförts. Dessa attacker ligger även helt i linje med den utlovade hämnden från ayatolla Khamenei efter dödandet av den iranske generalen Qasem Soleimani under förra året.

Är det då en tillfällighet eller ett resultat av en bristande utrikesbevakning som fått svenska medier att gå dessa händelser förbi? Att media saknar ett intresse för nyheter som rör Afrika är inget nytt. Men att en man bosatt i Angered misstänks leda en multinationell terrorcell åt den iranska regimen torde ha något nyhetsvärde. Kanske kunde det funnits plats för en artikel mellan SVT:s följetong om personer som råkat aktivera olika ”lustiga” filter under videomöten och någon av de dussintals artiklar om riksrätten i USA.