Alla dessa åsikter

Helena Zachariassons text – som först presenterades som en artikel under sektionen ”Nyheter–Inrikes” och sedan ändrades till ”Krönika” under samma sektion – innehöll ansenliga mängder synpunkter på hur föräldrar ska fördela sin föräldraledighet. ”Jag köper inte era argument”, meddelade Zachariasson barskt. Och med den tidstypiska exakthet som fått en alltmer framträdande roll i svensk nyhetsrapportering hänvisades till ”unkna skitstrukturer”. Inte ens reporterns egna vänner – ”högutbildade välavlönade människor med fina lägenheter och bilar” – förskonades från synpunkter. Artikeln fick mig att tänka på filmen The Dead Pool från 1988. I vilken inspector Harry ”Dirty Harry” Callahan hävdar: ”Opinions are like assholes. Everybody has one.” Det går att ha synpunkter på denna något strama observation. Eller Callahans skatologiska rättframhet. Men han har onekligen en poäng. Åsikter. alla dessa åsikter. Alla har naturligtvis rätt till sin åsikt. Men de allra flesta åsikter är tämligen ointressanta. Eller åtminstone förutsägbara. Och därmed faktiskt just ointressanta. Jag vet. Jag har åsikter. Det flesta är jag rätt förtjust i. Många har jag haft med mig i decennier. En del är nya bekantskaper. Någon enstaka kan jag finna lite halvoriginell. Men att ha åsikter är inte svårt. Det är definitivt inte särskilt beundransvärt. Människor med stark dragning åt att framhäva sina åsikter blir också ofta påfrestande för sin omgivning. Det gäller särskilt dem som fått för sig att själva förmågan att uttrycka åsikter är ett nobelt karaktärsdrag. När någon säger ”jag är ensådan som alltid säger vad jag tycker”, är det normalt en signal om att titta efter utgången. Lägger vederbörande dessutom till ”det är inte alla som gillar det”, har han alldeles säkert mer rätt än han själv inser. Fast problemet är egentligen inte åsikter. Ingen vuxen människa låter sitt privatliv påverkas av vad en SVT-journalist tycker. Hur skulle det se ut? ”Du, jag läste en artikel av en reporter på SVT som hade många vänner med dyra bilar? Hon köpte inte mina argument. Så nu blir det ändring här.” Knappast. Problemet är inte utbudet av åsikter, utan bristen på fakta. Det gäller i nästan alla sammanhang. I privatlivet kan man möjligen ha fördragsamhet. Men en middagsgäst som vet något är normalt intressantare än den som tycker något. En bra diskussion om koptiska kyrkan, djuphavsdykning eller karelska matvanor slår nästan alla gånger halvtuggade föreställningar om hur saker och ting borde vara. Massmedier och åsikter är ett särskilt kapitel. Opinionsjournalistik – ledarsidor – får idag stor uppmärksamhet. Och människor som arbetar med att professionellt hysa åsikter får ju förväntas göra det med lite mer finess än glada amatörer. Alla gör inte det. Många opinionsjournalister verkar tillhöra kategorin människor som alltid säger vad jag tycker. Men åsikter är inte nyheter. Det är det verkliga problemet med Zachariassons artikel. Att en reporter tycker något har inget med nyhetsförmedling att göra. Så varför ägnar sig då medierna åt detta? Jo, för att åsikter är billiga. Och för att man verkar tro att medarbetarna stimuleras av att framföra dem. Det anses vara god personalvård helt enkelt. Därför är SVT:s reaktion på kritiken intressant. ”Den [hemsidan] har varit för statisk och haft för få former att variera med. Vi kommer bland annat att profilera ett antal medarbetare och lyfta fram dessa. Sajten ska bli mer dynamisk och modern”, sade SVT Riks chef Ulf Johansson till tidningen Resumé. Man undrar. Om de flesta åsikter är tämligen ointressanta: Varför skulle personerna bakom dessa åsikter vara intressanta? Hur gör andra? The Economist är en av världens mest respekterade tidskrifter. De enda texter – med några speciella undantag – som har en avsändare är brev till redaktionen. The Economist ”lyfter inte fram” sina medarbetare. Man döljer dem. Och man publicerar tidningens (inte enskilda medarbetares) åsikter i ledarartiklar. Nu skulle någon kanske invända att det på mer än ett sätt är tydligt att SVT inte är The Economist. Men för en modern och dynamisk organisation kan det inte skada att ha en målbild att arbeta med. Att jag skriver detta vid sidan av en tecknad bildbyline kan möjligen uppfattas som ett uttryck för ett avancerat hyckleri. Framlyft och vilt tyckande står jag här medan stenarna yr i glashuset. Det ligger antagligen en hel del i det. Men hycklerier är åtminstone – till skillnad från åsikter – sällan ointressanta.