Låt mig dela med dig

Min vän såg inte helt övertygad ut om att det här med att börja vistelsen med fem nätter på någons soffa var en bra idé. Jag var kanske inte helt övertygad själv heller.

I efterhand kan jag konstatera att det var det absolut mest effektiva sättet att lära känna en ny person på en ny ort. Alla andra tips jag fick – bli stammis i en bar, gå och bära runt på något konstigt, fråga folk om saker du inte förstår – fungerade sämre. De allra flesta är helt enkelt inte särskilt bra på att börja prata med främmande människor utan särskild anledning. Om man däremot delar kök och badrum är det svårt att låta bli.

Det väcker frågan om hur alla dessa nya tjänster i den så kallade delningsekonomin påverkar vårt sociala liv. Ofta fokuserar vi på de tekniska och ekonomiska aspekterna. Hur kan nya tekniska lösningar bidra till ett mer effektivt utnyttjande av befintliga resurser? Det är förstås en högst intressant fråga. Och visst är det praktiskt att, som i den beskrivna AirBnB-tjänsten, kunna bo billigare än på hotell, eller att tjäna pengar på att hyra ut ett rum.

Men kanske är en något förbisedd effekt hur de här tjänsterna faktiskt ger oss verktyg att möta andra människor lite enklare?

Det finns de som menar att delningsekonomin förstörts av ekonomiska intressen. Som beklagar sig över att förhoppningen om att människor skulle mötas över en lånad borrmaskin nu grusats av tjänster där folk tar betalt för att dela med sig.

Jag är inte så säker på det. Är den relation jag utvecklar till min deltidsinneboende, som jag också träffat via AirBnB, sämre för att hon betalar för uppehället? Kanske är det inte pengarna som avgör de sociala effekterna, utan snarare vilka förväntningar som finns på tjänsten i övrigt? Bli goda vänner efter att ha lånat en borrmaskin? Kanske inte. Efter att ha samåkt Kiruna-Stockholm? Möjligen.

Det som är nytt är ju egentligen inte att människor – med eller utan ekonomiska transaktioner – bjuder varandra på middag, samåker eller lånar ut grejer. Utan hur lätt det har blivit att träffa männi­skor att göra det med. Egentligen är kanske nätverksekonomi ett begrepp som bättre fångar in den förändring som betraktat så kan sägas omfatta både sociala plattformar, renodlade delningstjänster och mer kommersiella sådana.

Tekniken bidrar till att göra samarbetet mellan människor mer friktionsfritt, som den brittiska tankesmedjan Nesta uttrycker det i en rapport. De drar också slutsatsen att de nya tjänsterna inte bara möjliggör bättre nyttjande av olika resurser utan också ”återuppbygger socialt kapital”.

Ett exempel är hur flera tjänster ser till att skapa förtroende mellan människor som inte känner varandra. Inte minst genom olika ratingfunktioner där den som nyttjar en tjänst kan betygssätta denna. Den som funderar på att bo över hos mig kan läsa andras omdömen om att jag har ett välstädat hem eller är en trevlig person. Vilket i sin tur skapar incitament att faktiskt leverera detta.

Förhoppningsvis kommer vi att få se ännu fler verktyg som hjälper människor på olika sätt dela med sig av sin tid, sina kunskaper och sin sociala förmåga. Där tekniken fungerar som ett socialt smörjmedel för att underlätta kontakt människor emellan. Kanske kan man faktiskt hävda att detta har potential att bidra till att vi utnyttjar inte bara olika ekonomiska resurser bättre, utan också våra mänskliga resurser?