Patentlösning

Boken är på flera sätt en imponerande bedrift. Angner uppvisar vetenskaplig bredd och pedagogisk skicklighet. Han tar läsaren i handen och vägleder denne genom den allra främsta forskningen inom de nio områden som boken täcker. Tilltalet är personligt och prosan lättsam. Inga förkunskaper krävs för att förstå de ekonomiska resonemangen och hur de stöder slutsatserna.

Det huvudsakliga stoffet finns i nio av bokens elva kapitel, som har ”how to”-titlar. Ett kapitel förklarar hur fattigdom kan utraderas, ett annat hur klimatkrisen kan lösas, och så vidare.

För att nämna endast ett av många exempel förklarar Angner hur fenomen som barnäktenskap och könsstympning kan motverkas. Båda är följder av skadliga sociala normer, alltså gruppbeteenden. Ekonomin som vetenskap ger den kunskap som krävs för att förstå och förändra beteenden, och därmed skadliga sociala normer, till det bättre.

Boken borde vara intressant både för den som är professionellt verksam som ekonom och för den som mest slentrianläser populärvetenskap. Alla lär hitta nya lärdomar och insikter i den.

Eftersom boken är skriven med humor och glädje går läsningen lätt. Kapitlen är lagom långa för en ”sittning”. De är också tillräckligt fristående för att kunna brytas ut och studeras enskilt som litteratur på en grundkurs i samhällsvetenskapliga discipliner – eller som slöläsning i hängmattan.

Till den kritik som ändå kan riktas mot boken hör den defensiva ansats som genomgående präglar boken. Angner försvarar kontinuerligt ekonomin från angrepp. Men riktar han sin sköld mot rätt fiende?

Ja, ekonomi som vetenskap får ofta ta emot både onödiga och okunniga slängar i samhällsdebatten. Angner parerar slagen. Han punkterar myter om att ekonomer skulle vara särdeles ondskefulla varelser, att de bara tänker på pengar och föreställer sig människor som asociala atomer utan anknytning till sin omvärld.

Så långt, allt gott. Samhällsdebatten har mycket att vinna på att sådana – mer eller mindre avsiktliga – missförstånd reds ut. Fiendens svärd slår i sten.

Problemet är att det finns mer angelägen kritik, som ekonomin är blottad inför när Angner skyddar vetenskapen mot hugg från illvilliga antiekonomer.

Denna kritik är tudelad. För det förs­ta: Vad är ekonomi egentligen? För det andra: När borde vi tänka som ekonomer?

Om man efter att ha läst Angners bok ställer sig frågan ”Vad är ekonomi?” gör man det på ungefär samma sätt som Sokrates gjorde när han påstod sig ingenting veta. Det är en upphöjd okunskap. Angner ger nämligen läsaren en gedigen introduktion till ekonomi som vetenskap.

Ytterst sett riktar ekonomer blicken mot mänskligt välstånd. I sammanhanget ska ”välstånd” förstås som ”det du har när ditt liv går bra”. En person som har välstånd upplever att hennes liv är meningsfullt och att hennes önskemål är tillfredsställda. Ekonomi som vetenskap syftar till att främja välstånd, i den bemärkelsen.

Även andra vetenskapliga discipliner har likartade syften. Det som kännetecknar just ekonomin är att dess utövare fokuserar på välstånd i situationer då det råder brist. Om, låt säga, äpplen ger välstånd och det finns oändligt många äpplen, så riktar ekonomer blicken åt ett annat håll. Ekonomi handlar om att främja välstånd i bristsituationer. Att få en så god äppelskörd som möjligt i en fruktträdgård där avkastningen är ändlig.

Efter att ha fått denna definition på plats, demonstrerar Angner hur kraftfull ekonomin är som vetenskap. Ekonomi kan inte bara utradera fattigdom, lösa klimatkrisen och motverka skadliga socia­la normer – den kan också underlätta barnuppfostran (kap 2), göra männi­skor lyckliga (kap 6), ödmjuka (kap 7) och rika (kap 8), samtidigt som den gör att de utvecklar gemenskap med varand­ra (kap 9) med mera.

För att lösa sådana problem använder ekonomer flera olika metoder. Vissa metoder är spekulativa och går ut på att teoretisera kring vad som är logiskt möjligt och nödvändigt. Andra metoder går istället ut på att samla enorma mängder med data, modellera mänskligt beteende och att genomföra experiment i laboratoriemiljöer. Ekonomer nyttjar hela vetenskapens arsenal för att lösa sina problem – allt från matematik till psykologi.

Här uppstår ett avgränsningsproblem. Den sokratiska frågan ”Vad är ekonomi?” kan i princip omformuleras såsom: ”Vad är inte ekonomi?”

Ekonomer ägnar sig åt välstånd i bredaste möjliga bemärkelse och använder så gott som alla vetenskapens metoder för att lösa alla möjliga slags problem. Finns det något kvar när ekonomi tycks vara… allt?

Någon avgränsning har Angner trots allt i bakhuvudet. Han betonar att han inte menar att ekonomi kan lösa alla problem eller att ekonomi inte bör kompletteras med insikter från andra discipliner. Därtill är det genom själva framställningen underförstått att ekonomi inte är exempelvis kemi eller hållfasthetslära. Ekonomi är inte ”allt”.

Angner nosar på avgränsningsproblemet i introduktionen. Där skriver han om ”det ekonomiska sättet att tänka” – vilket han hade kunnat återvända till i form av en fördjupning i det avslutande kapitlet, när läsaren bär med sig stoffet från bokens nio huvudsakliga kapitel.

Frågan ”Vad är ekonomi?” kan nämligen besvaras just så: ”Det är ett sätt att tänka.” Ekonomi är ett perspektiv på den sociala världen; en särskild sorts glas­ögon man kan ta på sig för att betrakta tillvaron, människan och samhället; ett prisma som bryter verklighetens ljus för att projicera insikter av en viss våglängd på blanka papper.

Jag tror att Angner – professor i praktisk filosofi med dubbla doktorshattar på huvudet – skulle kunna ge ett utomordentligt intressant svar på den sokratiska frågan vad ekonomi är. Svaret uteblir dock i boken.

Kanske är det inte en brist. En tjockare bok, som ger sig in i krångliga utläggningar om perspektiv och prismor, skulle troligtvis bli mer svårtillgänglig till och med om den skrivs av en lika skicklig pedagog som Angner. Men även om frågan ”Vad är ekonomi?” inte behövs i boken så bör den angripas i en diskussion om boken.

(En sådan diskussion behövs, vilket är ett gott betyg till Angners verk: inte alla böcker behöver diskuteras.)

Frågan vad ekonomi är leder så till nästa fråga: När borde vi tänka som ekonomer?

Det ekonomiska perspektivet på världen är kvantitativt, på ett speciellt­ sätt. Om man tänker som en ekonom, tänker man på sådant som kan räknas, mätas och vägas – åtminstone i princip – och lämnar allt som kräver kvalitativ tolkning utanför analysen. Ekonomer riktar blicken mot mänskligt välstånd i bristsituationer. Äpplen, så att säga.

Men de blundar för exempelvis mänskliga dygder (efter Aristoteles) och vilka maximer människors beslut följer (efter Immanuel Kant). Sådant har intresserat mänskligheten i tusentals år. Varken dygder eller maximer tycks gå att pressa in i det ekonomiska sättet att tänka, eftersom de inte är kvantifierbara egenskaper hos mänskligt beteende och mänsklig samlevnad.

Ekonomins prisma sorterar bort en uppsjö av sådana våglängder. Hur kloka blir vi av att studera insikter som projiceras på blanka papper, om vi inte vet vilka våglängder som har sorterats bort och varför? Vilken information går vi miste om när vi tänker som ekonomer? Vad blundar vi för?

Som ett resultat av de senaste decenniernas samhällsutveckling finns flera kategorier av andra sätt att tänka än det ekonomiska, som vart och ett aktualiseras så gott som varje dag i samhällsdebatten.

Ett sådant sätt att tänka bygger på tradition. Vi har ett visst sätt att leva på i Sverige, sägs det. Svenskarna är kristna, åtminstone kulturellt, och förankrar sina kollektiva beslut i folkgemenskapen genom breda och långsiktiga demokratiska överenskommelser. Men plötsligt rusar vi in i ett Natomedlemskap. Varför då? Så osvenskt!

Ett annat sätt att tänka är istället orienterat kring konflikten mellan arbete och kapital. Inför riksdagsvalet 2022 tyckte svenska väljare för ovanlighetens skull att lag och ordning var viktigare än den sociala välfärden. Samtidigt har ojämlikheten ökat i landet – vilket är en bidragande orsak till kriminalitet och social oro. Varför finns det inget parti som på allvar vill omfördela makt från kapitalet till arbetare, när det är just den maktkampen som ligger till grund för samhällsproblemen? Vakna upp!

Ett tredje sätt att tänka har att göra med symbolik. Nej, plastpåseskatten kanske inte bidrar till att lösa vare sig klimathot eller miljöförstöring. Men en sådan skatt markerar ändå drivkraften hos en aktiv och progressiv grön politik. Därför är det rätt och riktigt att Sverige inför verkningslös symbolpolitik kring klimat och miljö!

Och så vidare. Det ekonomiska sättet att tänka är endast ett sätt bland många.

I sin bok diskuterar Angner inga andra alternativ än det ekonomiska. Trots att boken är rik på innehåll från den absoluta forskningsfronten lämnas läsaren därför utan vägledning kring hur innehållet ska värderas relativt andra tankesätt.

Där borde Angner lyfta sin sköld till ekonomins försvar. Hans defensiva ansats, med skölden höjd mot illvilliga antiekonomers svärdsklingor, borde kompletteras med argument för när och varför man borde tänka som en ekonom. Om inte i boken så i diskussionen om den.

För att utmana Angner – vilket ska ses som ett uttryck för uppskattning – vill jag placera boken i ett intellektuellt paradigm: den är positivistisk. Sådant som kan räknas, mätas och vägas spelar roll – och bara sådant. Den sociala verkligheten består av äpplen ”hela vägen ned”. Är det verkligen så vi bör tänka på människan och samhället?

Man påminns om skämtet om flanören som tappar sina nycklar i parken på natten – dock inte under en av parkens gatlampor. Men eftersom det är där det finns ljus är det under lamporna flanören letar. På samma sätt väljer Angner just de problem som syns i ekonomins ljuskägla. Kanske är det inte där nycklarna till mänsklighetens problem döljer sig.

Jag menar inte att ekonomi är oviktigt. Till exempel är ju budgeten det viktigaste styrdokumentet för politiska verksamheter i både kommun, region och riksdag. Resurserna är knappa och prioriteringar nödvändiga. Ett samhälle som inte tar vara på insikter från ekonomisk vetenskap är ett samhälle på väg åt fel håll.

Vad jag menar är att det verkliga värdet av ekonomiska insikter inte till fullo visar sig om de betraktas isolerat, separerade från insikter av annat slag.