Rysslands invasionskrig: Det är handling, inte ord, som Ukraina behöver

Idag var det glädjande nog extra mycket folk som samlats, om än att bakgrunden var dyster då det nu gått ganska precis två år sedan Rysslands fullskaliga invasion. Talade gjorde bland andra statsminister Ulf Kristersson (M) och på plats syntes EU-minister Jessika Roswall (M) och Carola Häggkvist, som är engagerad i Operation Aids viktiga arbete.

Tysklands ambassadör Christina Beinhoff var ytterligare en av talarna och hennes budskap om att Europa måste göra allt för att stötta Ukraina är det bara att säga ”ja” och ”amen” till. Som en god ambassadör lyfte även Beinhoff det stöd som Tyskland hittills gett och ja, även här är kan man konstatera att Berlin gjort mycket för Kiev. Men mer måste göras. Mycket, mycket mer.

Och det är därför de vackra orden skär sig mot verkligheten. För sanningen är den att Europas ledare inte gör allt för att stötta Ukraina. För Tysklands del handlar det om att förbundskansler Olaf Scholz (SPD) i månader fortsatt envist vägrar att leverera kryssningsroboten Taurus till Ukraina, ett vapensystem som skulle göra avsevärd skillnad på slagfälten. Förbundskanslerns vana att vänta in i det sista följer ett välbekant mönster. Den centrala skillnaden i dag är att tiden är knappare och att stridsmoralen, efter två års fullskaligt krig, börjar visa tecken på att tryta.

Desto viktigare, därför, att Europa inte bara i ord utan också i handling visar att det sluter upp bakom Ukraina. Få signaler vore tydligare i detta läge än ett levererat Taurussystem.