Återupprättad drottning

För eftervärlden är hon främst känd som Gustav III:s mor, äregirig och härsklysten och med ett orimligt stort inflytande över sin son. Det finns många historier om hennes låga moral, bland annat sägs det att hon bände loss de svenska kronjuvelerna direkt ur deras infattning i drottningkronan för att finansiera sitt eget kuppförsök.

Författaren Claes Rainer är till vardags processjurist. Det märks också i hans bok, då han tar sig an de historiska källorna just som en jurist, håller huvudet kallt och inte låter sig luras av förutfattade meningar. I fallet med kronjuvelerna finns den historiska källan hos Kammarkollegiet, som än idag förvaltar dem. Där hittar Rainer ett äktenskapskontrakt från 1744 som visar att Lovisa Ulrika mottog en rad briljanter som bröllopsgåva. De monterades 1751 på drottningkronan inför Lovisa Ulrikas kröning, helt enkelt för att göra den lite elegantare. Efter kröningen monterades briljanterna loss och ersattes med bergkristaller, vilket inte hade något samband med den famösa statskuppen. Förvisso försökte Lovisa Ulrika sig på en statskupp, men inte med stulna medel.

Rainer har gjort ett gediget arbete med källorna. Till bokens svagheter hör ett något stolpigt språk samt några anakronismer. Exempelvis funderar Rainer över huruvida det är ett tidigt tecken på jämställdhet att Lovisa Ulrika på sin väg mot Sverige möts av lika många örlogsfartyg som Adolf Fredrik välkomnades med.

Som läsare är jag dock beredd att förlåta boken dess få svagheter. Det är behagligt att se Lovisa Ulrika återupprättas inför mina ögon, mycket av det jag trodde om henne visar sig vara felaktigt.