Daniel Schreiber skriver om ensamhetens dubbla ansikte

Även i ett välstädat hus tar förmodligen den som tittar bakom diskmaskinen ett ofrivilligt steg bakåt. Frestelsen är stor att snabbt skjuta den på plats igen och nöja sig med den putsade bänkytan framför maskinen. Med samma reflex reagerar de flesta på ensamhet, trots att den i någon form återfinns i alla hem och själar: självvald, osynlig, förlamande, eller bara som en närvaro i utkanten av medvetandet.