Inre motsättningar

Men Texas är samtidigt fullt av motsägelser. Östra delen liknar sydstaterna, med sina skogar och sitt arv från slaveriet. Rio Grande-dalen liknar Mexiko och alla talar spanska. I huvudstaden Austin finns både delstatens högerrepublikanska styresmän och dess påfallande liberala befolkning.

En som lockas av dessa motsägelser är Lawrence Wright. Han är uppväxt i Dallas, bosatt i Austin och har en rik produktion bakom sig, såväl journalistik som dramatik och filmmanus. Mottot till hans senaste bok är hämtat från en låt som författaren har skrivit tillsammans med sångerskan Marcia Ball, och som ber Gud bevara Texas från såväl de välmenande som posörerna och dumskallarna. Bokens titel är anspråksfull: God Save Texas. A Journey Into the FutureofAmerica.

Siffrorna talar både för att Texas håller på att gå om Kalifornien som den starkaste delstaten och för att Texas är nyckeln till hela USA:s framtid. ”Bruttovärdet för den inhemska produktionen i Texas är 1, 6 biljoner dollar; vore Texas ett eget land skulle delstaten hamna omkring tiondeplatsen i världsekonomi, före både Kanada och Australien. Kalifornien, med 40 procent fler människor, har en BNP på 2, 6 biljoner dollar, vilket gör den till världens femte, strax före Storbritannien. Texas har dock stadigt minskat denna klyfta, vad gäller både befolkningens och ekonomins tillväxt. Visst beror mycket av ökningen på petroleumbaserade produkter, men Texas överträffar också Kalifornien i teknologiexport. Mellan 2000 och 2016 växte antalet arbetstillfällen i Dallas och Houston med 31 procent, vilket är tre gånger så mycket som i Los Angeles. Austins arbetstillfällen växte med över 50 procent under samma tid.”

Anslaget är dock personligt. Wright börjar med en cykeltur genom San Antonio tillsammans med en kompis, berättar om familjeliv med hustrun, träffar politiker vars manipulationer han skildrar nästan alltför detaljerat, reser till lilla Wink i västra Texas och museet över dess store son, sångaren Roy Orbison, och provar (som jag också har gjort) Orbisons mörka glasögon. Överhuvudtaget är musiken den för Wright, själv medlem av ett hobbyband, kanske mest stimulerande kulturyttringen, med sin blandning av country, med Willie Nelson i spetsen, latinsk conjunto och blues, med portalfigurer som Blind Lemon Jefferson och T-Bone Walker. Men inga mörka glasögon kan skydda en mot de många motsägelserna också i författarens egen hållning.

Vi har dels kritik: ”Jag menar att Texas har underhållit en omogen politisk kultur som har förorsakat delstaten och nationen oerhörda skador. Eftersom Texas är en del av nästan allting i det moderna USA – Södern, Västern, slättlandet i Mellanvästern, latinska och invandrares gemenskaper, gränsen, klyftan mellan landsbygden och städerna – så tenderar det som händer här att i oproportionerligt hög grad påverka resten av nationen.”

Dels också en grundläggande lojalitet: ”New York-intellektuella får mig ofta på dåligt humör, med sin liberala tvärsäkerhet, sina färdiga domar över alla som inte instämmer med dem.” Och: ”Som Texasbo motsätter jag mig ibland den elitära nedlåtenhet och det råa förakt som folk från Kalifornien uttrycker mot min delstat.” Men att vara kluven är inte den sämsta utgångspunkten för att skriva bra.

Wright har känsla för hur inre motsättningar kan bli till tvärvändningar som ibland blir världspolitik. W Lee ”Pappy” O’Daniel blev rik på fastighetsspekulationer, hans radioshow var delstatens populäraste program och trots politisk okunnighet slog han ut elva motkandidater och valdes till guvernör 1938. Sedan svek han alla sina löften om att avskaffa dödsstraffet, stoppa varuskatter och höja pensioner och var fruktansvärt ineffektiv. Men samtidigt var han en sådan underbar underhållare att han 1941 valdes till USA:s senat och besegrade en uppåtsträvande ung politiker vid namn Lyndon Johnson. Som sedan kom igen, blev senatens skickligaste politiker och blev, för att hålla reaktionära sydstatsbor på gott humör, John F Kennedys vicepresident 1960. Men sedan Kennedy blivit mördad i Dallas 1963 visade sig Johnson som president vara radikal i inrikespolitiken och genomförde medborgarrättslagstiftning, sjukvårdsreformer, invandringsreformer, rösträttsreformer, innan han sänktes av det utrikespolitiska fiaskot i Vietnam.

(Man kan se en annan tvärvändning några decennier senare då George W Bush från Texas visade en inkompetens som säkert var en bidragande orsak till att de amerikanska väljarna för första gången vågade välja en svart president. Vilket i sin tur väckte så atavistiska instinkter att man sedan valde Pappy O’Daniel, förlåt Donald J Trump, till president.)

Men ingen kan förneka energin i Texas. Bara hösten 2016 tillkännagavs först en fyndighet i Permianbäckenet i västra Texas som uppskattades innehålla 75 biljoner kubikfot gas och 3 miljarder fat med olja och sedan ännu en som innehåller vad som uppskattas vara 20 miljarder fat med olja, enligt USA:s geologiska myndighet den största hittills i USA. Och till skillnad från förr handlar det inte bara om olja. Första kvartalet 2017 stod vindkraften för 23 procent av den energi som skapades i delstaten och solenergin växer också, fast långsammare. Austin får nära en fjärdedel av sin energi från förnyelsebara energikällor och siktar på att fördubbla det under närmaste tioårsperioden.

Samtidigt som Texas är höggradigt präglat av fattigdom. ”Texas har den högsta andelen invånare som saknar försäkring i nationen och ungefär 17 procent av Texas kvinnor och flickor lever i fattigdom.” Antalet mödrar som dör i samband med förlossning är inte bara högst i USA utan också högre än till exempel i Armenien och Egypten; faktiskt är dödstalen dubbelt så höga som de i Libanon. Detta är naturligtvis politiska frågor. Men vad gör Texas tongivande politiker?

Wright granskar i ett par kapitel det föga upplyftande politiska spelet, som under de senaste decennierna har dominerats av republikaner på högerflygeln, som har sett till att göra om valdistrikten till sin fördel genom så kallad gerrymandering. Liberala Austin med omgivningar har delats upp i sex kongressdistrikt så att bara en av de valda representanterna är demokrat. Wright representeras numera av en bilhandlare från en ort 200 miles norröver. En annan kongressledamot, Lamar Smith, bor i San Antonio men hans distrikt skär in i University of Texas i Austin. Smith, en medlem av Tea Party-rörelsen som förnekar att mänsklig aktivitet har någon del i den globala uppvärmningen, blev sedan ordförande i kongressutskottet för frågor som rör vetenskap, utforskandet av rymden och teknologi.

Vad gör andra Texasbor? I 2016 års presidentval deltog inte ens 43 procent av de registrerade väljarna. Wright menar: ”Det förhållandet att antalet som deltar i valen är kroniskt lägre i Texas har mindre att göra med ras än det har att göra med det oproportionerligt stora antalet unga, fattiga och lågutbildade medborgare.” Han ser med hopp bland annat på Houston, Texas största stad och snart USA:s tredje största – och mest oplanerade: ”Man ser en del underliga utsikter, som ett tvåfamiljshus intill en berg och dal-bana eller en porrklubb invid ett köpcentrum eller ett hus gjort av ölburkar. Enstaka skyskrapor växer plötsligt upp i ett bostadskvarter. Avsaknaden av stadsplanering är en produkt av den antikommunistiska hysterin under 1950- och 1960-talen, när stadsplanering sågs som en kommunistisk sammansvärjning.”

Var fjärde Houstonbo är utlandsfödd och i staden talas 142 olika språk. Här tar man emot fler flyktingar än i någon annan stad i landet och samtidigt stiger levnadsstandarden; en citerad expert säger att personlig inkomst har stigit 20 procent sedan 2005 i Houston, att jämföra med 14 procent i New York, 11 procent i Los Angeles och under 9 procent i Chicago. Boendet är billigt – 60 procent under genomsnittet för Los Angeles, till exempel. Nära 40 procent av Houstons befolkning är under 24 och mer än hälften av denna grupp är latinos och nära 20 procent är svarta; de är Houstons framtid och också de som med störst sannolikhet har bristfällig utbildning. ”Detta misslyckande kommer att få nationella konsekvenser, eftersom ett av tio barn i USA bor i Texas – flera än sju miljoner. Vart fjärde barn lever i fattigdom.” Och i en eftersatt infrastruktur – dammar, pipeliner, järnvägar, energinät, reningsanläggningar – som modern civilisation är beroende av. ”För en delstat där folkmängden förutses bli dubbelt så stor inom de kommande 30 åren är Texas illa förberett. För all den djärvhet som Texasbon ofta skryter om, är man räddhågad vad gäller att möta de utmaningar som ligger framför en.”

God Save Texas är en spännande bok, och som sagt personlig. Fast ibland blir Wright på hemmaplan alltför privat och anekdotisk, särskilt om man jämför med den suveräna överblicken i hans The Looming Tower. Al-Qaeda and the Road to 9/11 (2006; finns också på svenska: al-Qaida och vägen till 11 september, 2007) eller hans både fantastiska och avslöjande Going Clear. Scientology, Hollywood, and the PrisonofBelief(2013). Ämnet skulle vunnit på mer av analys och distans; och det angår också oss svenskar.

Under sin långa landsflykt bodde Carl Jonas Love Almquist en tid i New Braunfels. Austins flygplats heter Bergstrom Airport och är uppkallad efter en svenskättling; öster om staden finns Anderson Lane och New Sweden Lutheran Church. Under en resa nere i Rio Grande-dalen stod jag en gång på en plats som heter Stockholm, numera bara en kyrkogård med svenska namn på gravstenarna. Texas med all dess energi kommer att påverka också vår framtid.