Utan Gud i ett öde kosmos

Det hävdar åtminstone Brad S Gregory, professor i historia vid University of Notre Dame. I The Unintended Reformation studerar han, med utgångspunkt i reformationen, framväxten av den moderna synen på vetenskap, religiösa doktriner, relationen mellan kyrka och stat, moral, konsumtion samt högre utbildning.

Diskussionen är inte ny. Vid 1900-talets början behandlades sambandet mellan modernitet och reformation av tyska forskare som Max Weber och Ernst Troeltsch. Gregory skriver in sig i denna tradition, men värderar annorlunda: att Luther och hans meningsfränder bidragit till skapandet av moderniteten är i hans ögon inte en merit. Boken är dock inte en franskättad ”dekonstruktion av det moderna”. Istället ligger Gregory nära filosofer som Alasdair MacIntyre och Charles Taylor. Precis som dessa tar han sin utgångspunkt i Västerlandets oförmåga att förstå sig självt som kulturspecifikt. Han lyfter fram de grundläggande men outtalade filosofiska föreställningar som västvärlden vilar på, och kritiserar dessa utifrån i huvudsak ett aristoteliskt och dygdetiskt perspektiv.

Många av bokens centrala teser är bekanta sedan tidigare. Starkast och mest innovativt är kapitlet om hur konsumismen har ersatt religionen i väst. Även innehållets presentation och bokens inramning är mycket bra. Som historiker är Gregory ständigt förankrad i den konkreta empirin. Berättandet tyngs inte av den digra mängden data utan lyfter lätt med hjälp av den. Två trådar löper genom kapitlen och binder dem samman.

Den första är filosofisk och rör förhållandet mellan Gud och världen. Bland moderna naturvetare (och nyateister) finns föreställningen att vetenskapen trängt undan Gud, ja, i princip lyckats bevisa att Gud inte finns. När livets uppkomst förklaras med evolutionen och planeternas rörelser med tyngdlagen blir hypotesen om Guds existens överflödig, menar de. Förespråkare för Intelligent Design spelar på samma planhalva när de pekar på evolutionära omständigheter som vetenskapen inte kan förklara. Här, menar de, finns utrymme för Gud. Men denna så kallade ”God of the gaps”-argumentation är riskabel: när vetenskapen flyttar fram positionerna krymper utrymmet. För varje nytt steg kan den säga som Gagarin efter återkomsten från den första rymdfärden: ”Jag såg inte Gud där.”

Men enligt klassisk kristen teologi hade det varit mer överraskande om Gagarin hittat Gud ute i världsrymden. Gud betraktas nämligen inte som en del av skapelsen. Det finns en absolut distinktion mellan skapelsens vara och Guds vara. Här skiljer sig de stora monoteistiska religionerna från exempelvis den grekiska mytologin, där gudarna porträtteras som universums främsta varelser. Den kristna Guden är ingen varelse i världen, utan en existens bortom världen.

Denna radikala skillnad innebär att Guds närvaro aldrig kan konkurrera med närvaron av det skapade. Guds närvaro finns aldrig istället för materiella företeelser utan alltid i dem, som en ytterligare dimension, eller som ljusets förmåga att existera i luft eller vatten utan att tränga ut dem.

Föreställningen att vetenskapen trängt undan Gud är inte vetenskaplig, utan bygger på en specifik metafysik. Den går tillbaka på senmedeltidens nominalister Johannes Duns Scotus och William Ockham, som menade att Gud var en del av skapelsen; det vill säga delade vara med världen. Utifrån detta synsätt blir närvaron av Guds vara en konkurrent med skapelsens vara. Härifrån går enligt Gregory en direkt linje till moderniteten och Webers ord om att vetenskapen avmystifierat tillvaron.

Den andra tråden som löper genom boken är sociologisk. Det medeltida Västeuropa var inte homogent, men omfattades ändå av ett gemensamt ramverk. Den katolska kyrkan gav svaren på livets stora frågor: ”Vad är meningen?” och ”Hur ska jag leva?”

Reformatorerna underkände detta ramverk. Luther ersatte det kyrkliga läroämbetet – påven – med Bibeln. Men den blev inte den enande princip Luther hade hoppats på. Med Bibeln i hand blev var och en sin egen påve. Den moderna pluralismen var född.

Pluralismen slog ut i full blom när furstarna gav upp försöken att bevara den religiösa enheten inom sina respektive riken, och istället gav individen religionsfrihet. Förutsättningen var att kyrkorna gav upp alla anspråk på politisk makt, och lät staten ha monopol på makt i det offentliga rummet. Man skulle skilja på religion och politik. Staten skulle sköta kroppen och kyrkan själen.

Varför är detta då ingen framgångssaga? Varför avslutar Gregory med att skriva: ”Jag önskar att denna bok kunde ha ett lyckligare slut.” Har inte den moderna, liberala staten skapat harmoniska, fredliga och ekonomiskt välmående samhällen?

Förvisso – även om en ohöljd optimism kräver att man bortser från bildens fulare sidor, som slaveri, miljöförstöring och ekonomisk imperialism. Men även Västerlandets goda sidor vilar enligt Gregory på lös grund. Bristen på ett gemensamt ramverk gör att det saknas bas för moral, mening och visioner om det goda livet. Moderna försök att lägga denna grund med hjälp av förnuftet har precis som lutherdomens ”Bibeln allena” varit fruktlösa. Filosofer som Kant, Hume, Hobbes och Nietzsche är lika oense som reformatorerna någonsin var sinsemellan.

Pluralismen har lett till subjektiviering och relativism. Utan läroämbete blir måttstocken för livets stora frågor vad som ”känns bra” och vad som är ”sant för mig”. Det leder till en splittring som går djupare än till politiskt laddade frågor som dödshjälp eller minoriteters rättigheter. En splittring som rör det material som samhällen vävs av; och som leder till frågor som ”Varför ska jag arbeta och bidra till det allmänna goda?”, ”Varför ska jag ta hand om min make/maka och mina barn om jag egentligen vill något annat?” och ”Varför ska jag avstå från att lura till mig pengar?” Fragmentiseringen kommer enligt Gregory att tvinga staten att bli mer auktoritär – tecknen börjar redan skönjas – och därmed överge den liberala grund som den står på.

Ett grundläggande problem är att Västerlandets centrala värden inte låter sig motiveras av dess filosofiska metafysik. Varför ska man exempelvis acceptera de mänskliga rättigheterna? Hur beundransvärda de än är så går de inte att förena med metafysisk naturalism – uppfattningen att det du ser är det som finns. En ”mänsklig rättighet” har aldrig påträffats vid någon obduktion eller i ett laboratorieexperiment. Tron på mänskliga rättigheter är just en tro. Det är möjligt att de finns, men de går inte att härleda utifrån en sekulär, materialistisk utgångspunkt.

The Unintended Reformation är en bok som vill identifiera de grundläggande strömmarna i det hav av händelser som det senaste halvmillenniets västerländska historia utgör.

Den gör det utifrån en gedigen empiri och med ögonen på såväl historisk forskning som sociologiska och filosofiska samtidsstudier. Visst kan man invända mot vissa exempel, sakna somligt, ifrågasätta en del kopplingar och ibland efterfråga (ännu) mer empiri. Och inte minst: tröttas av oändliga upprepningar och utvikningar.

Detta förtar inte det faktum att Gregory har skrivit ett betydelsefullt och viktigt arbete.

För det första för att Västerlandets moderna historia här skildras i andra termer än ”utveckling”. Även den som inte delar slutsatserna kan säkert hålla med om att det kan behövas en sådan bok för att balansera de många framgångssagor som redan har skrivits. Dessutom är det en historisk undersökning som på ett grundläggande och osentimentalt sätt belyser den liberala demokratins belägenhet.

Har författaren då rätt? Har moderniteten misslyckats? Ytterst kan bara framtiden ge svar på den frågan. Skälen till att modernitetens misslyckande ännu inte blivit uppenbart är enligt Gregory en kvardröjande kristen fernissa samt en ekonomisk tillväxt som har hållit oss nöjda. Den religiösa fernissan har emellertid utplånats av de senaste årtiondenas sekularisering. Om den pågående ekonomiska krisen fortsätter, försvinner även den andra kryckan.

Då får vi veta om han har rätt.