Kalabaliken i Brejning

Inte minst var det dagen när Lars Løkke Rasmussens långa politiska karriär kom till vägs ände.

För inte ens han – Danmarks nyss avgångne statsminister, Venstres partiledare och borgerliga oppositionsledare – visade sig ha mer än nio politiska liv.

Løkke har annars varit mästarnas absolute mästare i politisk överlevnad, en comeback kidsens comeback kid som gång på annan tagit sig tillbaka till toppen efter att ha varit uträknad av landets samlade expertkår.

Men vid partiets hovedbestyrelsesmøde i jylländska Brejning slängde han igen dörren efter sig i vredesmod och lämnade posten som partiledare med omedelbar verkan.

Några minuter senare kunde de mållösa partivännerna läsa på Twitter att Lars Løkke avgått i protest mot att hans politiska linje inte accepterats av partiet.

Men som hans vice ordförande Kristian Jensen påpekade när även han kort därefter tog – i hans fall ett tårfyllt – farväl: ”Ett parti har en ordförande. En ordförande har inte ett parti.”

Konflikten dem emellan är legendarisk i dansk politik och har präglat och splittrat Venstre i mer än ett årtionde. En nattlig överenskommelse i Odense 2014 fördjupade problemen snarare än löste dem, för i avtalet om det delade partiledarskap som de där skakat hand på struntade Løkke högeligen.

Det var emellertid inte den bristfälliga personkemin dem emellan som var den utlösande faktorn till dramatiken i Brejning, utan djup oenighet om Venstres politiska linje. Där låg stridslinjen inte bara mellan de båda huvudkombattanterna utan mellan partiledaren och i stort sett resten av partiet.

Løkkes partivänner har i och för sig ofta haft svårt att hänga med i svängarna när han har sicksackat sig fram mellan diverse politiska positioner. Men när han kort före sommarens folketingsval utan minsta förvarning gav ut en bok – med den tvetydiga titeln Befrielsens Øjeblik – med ett nytt samarbete med socialdemokraterna som huvudtema var måttet rågat för många trofasta partivänner.

Och när Løkke dagen före valet rättframt deklarerade att hans huvudlinje nu var ett SV-samarbete – som inte ens den socialdemokratiska partiledaren, numera statsministern Mette Frederiksen såg någon poäng i – fick även hans kolleger i blå blok nog av den principlöse Løkke som just satt en rejäl spik i kistan för det borgerliga Danmark.

Att Løkkes eget parti gick fram i valet, liksom dessförinnan i EU-valet, tolkade han som ett folkligt mandat att fortsätta med SV-spåret, vilket däremot næstformanden Kristian Jensen var starkt kritisk till i en uppmärksammad intervju i Berlingske.

Nu kommer Venstres och borgerlighetens hopp istället att stå till den hastigt nykrönte partiledaren Jakob Ellemann-Jensen, officer och gentleman, tidigare miljø- og fødevareminister och med ett efternamn som väger tungt i dansk politik. Och under tiden som borgerligheten tappert försöker återfinna fotfästet kan Mette Frederiksen i lugnan ro genomföra alla de skattehöjningar som vill till för att hennes och rød bloks vidlyftiga vallöften ska kunna finansieras.

Det är inte lätt att vara borgerlig i dagens Danmark.