Offerkoftan sitter illa

Personen i fråga är jag och bakgrunden är följande. När min bok Bruden är vacker men har redan en man – Sionismen – en ideologi vid vägs ände? kom ut på våren samma år inleddes en förtals- och hatkampanj mot mig. Mest framträdande i denna var en för mig okänd skribent, Anna Ekström, som hävdade att jag inte bara var antisemit utan också ”förespråkade en ny förintelse”. När jag försökte få kontakt med henne för ett samtal anklagades jag för att hota det fria ordet. Kampanjen intensifierades och jag utsattes också för fysiska hot. En särskild Facebookgrupp ”Det är jag som är Anna Ekström” bildades. I denna ingick Torbjörn Elensky som kallade mig för ”en sinnessjuk företrädare för ett nytt kalifat”.

Kort därefter nominerades han till min efterträdare i Författarförbundets styrelse där jag hade suttit i två år. På stämman frågade jag om han som min valde representant tänkte fortsatta med påhopp och lögner av detta slag och framhöll att jag i så fall ville reservera mig mot hans inval. Elenskys svar att han i yttrandefrihetens namn hade rätt att kalla mig vad han ville väckte så starka reaktioner bland stämmodeltagarna att jag nominerades som motkandidat och med bred majoritet omvaldes för ytterligare ett år.

På bokmässan samma år fick jag Natur & Kulturs Johan Hansson-pris 2012 för årets bästa fackbok med motiveringen att ”Ingmar Karlsson förenar folkbildarens pedagogiska klarhet med historikerns kritiska skärpa när han tar sig an en region, Palestina och Israel och en mångskiktad konflikt. Karlsson visar med tydlighet och insikt historiens komplicerade karaktär och hemfaller aldrig åt förenklade förklaringar eller lösningar.”

Torbjön Elensky klär illa i sin offerkofta.

Ingmar Karlsson

Svar: Ingmar Karlsson citerar fel, antagligen beroende på att han missförstår den essentiella skillnaden mellan att kalla ett yttrande eller en åsikt ”sinnessjuk” och att påstå att en person är det. Jag kan inte hjälpa honom med den distinktionen, den kräver språkkänsla som man antingen har eller inte har. Allvarligare är emellertid att han fortfarande vidhåller att man skulle kunna ställa som krav på en svensk skribent, av vad slag det vara må, att den inte ska kritisera eller driva med, också i hårda ordalag, en annan deltagare i den svenska offentligheten. Att villkora medlemskap i det svenska författarförbundets styrelse med en sådan munkavle visar att man inte respekterar vare sig det fria ordet eller sina kolleger. Givetvis kunde jag inte gå med på det, vare sig för min egen eller någon annans räkning.

Torbjörn Elensky