Krönika

Katarina Barrling

Allt fler älskar byråkratin

Katarina Barrling. Foto: Johan Patricny

Byråkratin blir ofta baktalad, många gånger med rätta – men den har sina fördelar.

Katarina Barrling

Docent i statsvetenskap vid Uppsala universitet.

Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.

Tänk dig ett spel där du ska finna så många ursäkter du kan för att inte behöva lösa dina bekymmer, och dröja så länge det går med att ta dig i mål? Vad kan det heta? Livet? Nej, inte riktigt. Byråkrat heter spelet. Monopol och Fia med knuff i all ära, en av brädspelsflorans allra raraste växter är detta spel från tidigt 1980-tal.

Det är rasande roligt, inte minst för oss som finner tärningar överskattade. Istället för tärning drivs spelet fram av ”ursäkter”, närmare bestämt ursäkter att inte göra det man ska.

Eller fram och fram. Spelets paroll lyder: ”Spelet där du inte ska vara först i mål”. Här gäller det att stå still så länge det bara går, och om man har riktig tur att röra sig bakåt. Istället för att kasta tärning drar varje spelare så kallade ursäktskort. Ursäkter som att man har för mycket att göra, är tjänstledig, eller måste kila iväg på kurs. På så sätt kan spelaren lämna över sina bekymmer – på byråkratiska benämnda ”ärenden” – till en medspelare. Sensmoral­en lyder: byråkrati handlar om att skyffla runt ärenden.

Det vore mig fjärran att tala illa om byråkrater. Jag känner flera byråkrater, har ägnat en stor del av mitt yrkesliv åt att tala med byråkrater, och tala väl om byråkrater liksom om Max Webers geniala idé att låta människor med fast lön och under ordnade former sköta det allmännas åtaganden. Jag har till och med själv varit byråkrat, om än en synnerligen ofullkomlig sådan.

Skälet till mitt återkommande försvar är att byråkraten länge var så baktalad. Spelet Byråkrat är bara ett exempel på att denna yrkeskår länge förknippades med allmän ineffektivitet. Det har därför funnits ett behov att balansera denna negativa bild.

Men något har hänt, och om det beror på USA:s president eller andra kosmiska rörelser ankommer på andra att förklara. Plötsligt dyker det ena byråkratiförsvaret efter det andra upp. Försvararna kanske inte använder det belastade ordet ”byråkrat”, utan snarare ord som statsförvaltning eller, för de mer högstämda, demokratins och rättsstatens försvarare. Och i Sverige har Axel Oxenstierna blivit ett affischnamn att räkna med. Fler och fler verkar helt enkelt älska byråkratin.

För balansens skull växer därför behovet att peka på det som är byråkratins inneboende svagheter. Byråkratin löper alltid risk att bli en plats där ärenden flyttas runt. Den statliga byråkratin är verkligen inte ensam om dessa problem (eller, som byråkraten säger, ”utmaningar”). Den kan drabba alla större organisationer. Problemen accentueras dock inom den skattefinansierade byråkratin. Där är intäkterna inte lika beroende av vad som faktiskt uträttas, och den byråkrat som skyfflar runt sina ärenden sviker inte bara chefen och kollegerna utan också medborgarna. Den som är missnöjd med ett företags resursslöseri kan dessutom gå någon annanstans. I staten sitter vi alla fast.

Det är svårt att rå på byråkrati, men ett sätt är med annan byråkrati. Och tack och lov finns det en byråkratisk organisation i Sverige som har som stående ärende att upplysa om den omgivande byråkratins svagheter: Riksrevisionen (RiR). En av vårens riksrevisionsrapporter har den suggestiva titeln: RiR 2025:8 Statliga strategiska digitaliseringsprojekt – stora gemensamma ­utmaningar. Vid läsningen går tankarna dessvärre till spelet Byråkrat. Granskningen visar nämligen att till och med på ett område som många förknippar med effektivisering – digitalisering – verkar det som om ”ärenden” skyfflas runt, och till enorma kostnader. RiR pekar på flera ”effektivitetsbrister” i statens arbete med ”strategiska digitaliseringsprojekt”, så som problem att leverera resultat i tid, bland annat på grund av ”bristande kravställning”. Även regeringens styrning brister, vad gäller ”uppföljning och tvärsektoriell samordning”.

Rapporten kan verkligen rekommenderas som sommarläsning. Dels för den som vill få en nedslående inblick i det utrymme som verkar finnas för dyrbara digitaliseringsärenden att skyfflas runt. Dels för den som vill få en snabbkurs i språket byråkratiska, ett oundgängligt hjälpmedel för att förstå den samhälleliga spelplanen.

Med dessa ord: Glad sommar, kära läsare – byråkrater och andra! 

Just nu! Axess Digital för 39 kr i 3 månader

Därefter 59 kr/månaden.

  • Full tillgång till allt innehåll på axess.se.
  • Här är en till fördel
  • Här är en annan fördel med att bli prenumerant
Se alla våra erbjudanden

Publicerad:

Uppdaterad:

  • Krönika

    Katarina Barrling

    Allt fler älskar byråkratin

  • Krönika

    Katarina Barrling

    Liberalerna jagar sin identitet

  • Kultur

    Den svårfångade konservatismen

    Katarina Barrling

  • Krönika

    Katarina Barrling

    Soprummet – en plats där man läxas upp

  • Krönika

    Katarina Barrling

    Därför envisas vi med dum politik

  • Inrikes, Samhälle

    Moralpolitik styr sexköpslagen

    Katarina Barrling

Läs vidare inom Krönika