Det gick för fort i Ukraina

Hur kan det ha gått så? Är det för att Vladimir Putin har blåst på känslorna? Eller var det ett under att det inte skedde tidigare?

Att Ukraina skildes från Ryssland 1991 var olagligt, säger nu Putin. Javisst. Och skedde kanske Sovjets fall på ett lagligt sätt? Nej, det var tre rebeller – Boris Jeltsin från Ryssland, Leonid Kravtjuk från Ukraina och Stanislau Sjusjkevitj från Vitryssland – som gemensamt bröt sig ur Sovjetunionen och därmed förintade den staten.

Nationalistisk eufori och socialt kaos följde. All energi gick åt att skaffa mat för dagen. Vem hann sörja att imperiet störtat samman, även om också ryska liberaler tyckte att det var konstigt att Ukraina skulle vara utlandet.

Ryssarna hade en klar identitet och en nationell kultur. Vad var Ukrainas? Som korrespondent i Moskva hösten 1992 ackrediterade jag mig också i Kiev. Fanns det en ukrainsk estetik? var min första fråga. Dem jag frågade började genast tala om nationalkaraktärer. Vad hade det med estetik och smak att göra?

Ukrainarna var milda och hade ”kvinnliga” egenskaper, berättade sociologerna i Kiev. De var konservativa, passiva och kompromissvilliga. Som man brukade säga i Moskva: de gjorde vad de blev tillsagda. Därför trodde inte dessa sociologer att det skulle bli krig mellan Ryssland och Ukraina. Då, 1994.

Och vilka var vilka? De begåvade ukrainarna hade alltid sökt sig till Moskva. De mindre lyckade ryssarna däremot till Ukraina.

Men när jag ville fråga om nationsbygge blev sociologerna allvarliga. Det var en känslig fråga. Så känslig att man inte hade vågat ställa den, för att inte väcka den björn som sover.

Det var klart att eftersom den kommunistiske mittenmannen Leonid Kravtjuk blev Ukrainas president gick nationsbygget långsamt. Hade nationalistledaren Vjatjeslav Tjornovil vunnit presidentvalet hade det varit en annan sak. Tjornovil, som kom från Lviv, hade suttit många år i fängelse. Med honom som ledare hade det blivit en klarare inriktning men fler konflikter. Nu grävdes de ned.

Och samhällsandan, var fanns den? Jo, på Majdan, där studenter så småningom samlade en hel befolkning kring sig – två gånger. Men räcker det för att skapa en medborgaranda om ledarna inte kan leda, utan bara vill berika sig själva?

Det hade behövts tid. Tid för tillvänjning, tid för att förvalta den självständighet inte alla bett om, men så småningom började uppskatta.

Frågan är om Ukraina nu hinner bli en stat, innan det provoceras att spricka helt.