En sorti utan eftermäle

Som statsman hade Fredrik Reinfeldt en formell och rätt tråkig stil. Men den bottnade i en genomtänkt idé om vad statsministerämbetet krävde av sin rollinnehavare. Han var aldrig ifrågasatt i sitt parti och det gick inga historier om honom som det gjorde om företrädaren Göran Persson. Och han var känd för sitt långsiktiga strategiska tänkande.

I den logikens namn bör han ha haft en plan både för eftermälet och för efterträdaren. Det fanns politiska sortier före hans som rimligen borde förskräcka, inte minst inom socialdemokratin. När Ingvar Carlsson tillkännagav sin avgång 1994 var Mona Sahlin så nära en utpekad kronprinsessa man kan komma, tills skandalen kring hennes kontokortanvändning satte stopp för hennes kandidatur. De socialdemokratiska ledarskiften som skett sedan dess har samtliga varit en sorts reaktion på det föregående, så att partiet närmast gjort till regel att på sitt traditionellt slutna vis välja en ledare som är så olik den förra som möjligt. Det har därtill varit ledarskiften som präglats av plågsamma och mycket offentliga maktkamper.

Rykten gör gällande att Reinfeldts sorti var planerad att äga rum tidigare. Borg skulle ha tagit över som partiledare, sägs det internt, och Reinfeldt styrt vidare som statsminister. Det hade kanske varit välgörande i ett parti som länge dragits med organisatoriska problem. Dessutom skedde allt idéarbete ändå i finansdepartementet, så på det sättet hade det varit logiskt att Borg tagit över partiet.

Det som i stället hände är rätt unikt i svensk politik. Även Göran Persson tillkännagav sin avgång på natten efter ett valnederlag 2006, men han fortsatte att vara i högsta grad synlig i politiken och han spelade en stark roll som oppositionsledare fram till sin avgång. Reinfeldts tystnad blev kanske extra tydlig eftersom den sammanföll med att även Anders Borg och Carl Bildt lämnade den offentliga scenen. Men den är så påfallande att flashback har en elva sidor lång tråd med spekulationer om vart han har tagit vägen.

Klart är att en statsminister efter åtta år har all rätt att vila. Och en sak är tydlig: Reinfeldts agerande har banat tydlig väg för efterträdaren.

Så nu blir det upp till Anna Kinberg Batra att fixa det där med eftermälet.