Kultur

Brutalt men elegant

Edward St Aubyns romansvit har kommit på svenska, och nyligen publicerades en stor biografi över Evelyn Waugh. Det våras för den brittiska satirromanen, skriver Charlotta E Lindell.

Brutalt och makabert – men serverat med elegans. Den brittiska satirromanen uppskattas både i och utanför Storbritannien och efterfrågan har ökat de senaste åren. Ironin och den knivskarpa humorn känner inga gränser. Extra aktuella är en brittisk satirmästare av äldre snitt och en av modernt: Evelyn Waugh (1903–1966) och Edward St Aubyn (född 1960). I år är det femtio år sedan Evelyn Waugh dog och det uppmärksammas i såväl bok- som tv-form. En biografi över honom kom nyligen ut i Storbritannien, Philip Eades Evelyn Waugh: A Life Revisited (Weidenfeld & Nicolson). Det var Alexander Waugh, sonson till den store 1900-talsförfattaren, som föreslog Eade att han skulle författa en ny biografi om farfadern. Alexander Waugh är också huvudredaktör för The Complete Works of Evelyn Waugh (Oxford University Press). I vår kommer de första volymerna av 43. Det har skrivits mycket om Evelyn Waugh. Eade var väl medveten om vilken stor uppgift det skulle bli att ta sig an denne berömde excentriker. Hans rykte som misantropisk snobb lever kvar. – Evelyn Waugh kunde utan tvekan vara odräglig och elak. Det var han själv medveten om, men han behövde sina later och olater. De fungerade som ett skydd mot vardagens tristess och förtvivlan. Men han hade också andra mer känsliga sidor, säger Eade. Inför arbetet med A Life Revisited försågs Philip Eade med material som ingen utanför familjen Waugh tidigare haft tillgång till – en mängd brev samt den första hustrun Evelyn Gardners opublicerade memoarer. Eade tittar även med nya ögon på viktiga relationer och händelser i Waughs liv – det komplicerade förhållandet till fadern, det nervösa sammanbrottet som utlöstes av droger och hans karriär inom militären, där han gjorde sig känd som fullständigt orädd. Evelyn Waughs homosexuella relationer under åren vid internatskolan Lancing och vid Oxford University ingår också. En av nycklarna till att förstå Waughs vuxenliv är den för honom traumatiska upplösningen av äktenskapet med första hustrun Evelyn Gardner. Hon lämnade sin make för en annan man. Hustruns väninna, Nancy Mitford, tog den bedragne makens parti. Waughs vänskap med den kvicka satiriska författaren Nancy Mitford resulterade längre fram i en av den litterära världens mest berömda brevväxling. Den kom i bokform för snart tjugo år sedan, The Letters of Nancy Mitford and Evelyn Waugh (1997). Hustruns svek bidrog till att Evelyn Waugh konverterade till katolicismen 1930. Religion skulle komma att bli ett återkommande tema i flera av hans böcker. I En förlorad värld (1945) kretsar handlingen kring katolicismen. En förlorad värld kom i nyöversättning av Hans-Jacob Nilsson förra året, och då kom också Waughs mest kritikerrosade roman, En handfull stoft (1934), i svensk nyutgåva. Det är vanskligt att jämföra författarskap men det ligger mycket i Zadie Smiths omdöme om Edward St Aubyn: ”Wildes kvickhet, Wodehouses lätta hand och Waughs skärpa.” Nyligen kom St Aubyn på svenska för första gången. De tre första delarna i hans självbiografiska svit – Never Mind, Bad News och Some Hope – gavs ut under namnet Romanerna om Patrick Melrose volym 1 (Albert Bonniers Förlag). Nästa år publiceras de två avslutande romanerna. De tre första Melrosedelarna ska också bli tv-serie. Producenten beskriver tv-serien som ”en modern skruvad variant av En förlorad värld”. Den näst sista delen, Modersmjölk, har också filmatiserats. Den nominerades dessutom till Bookerpriset för drygt tio år sedan. Läsaren får i sviten på fem romaner följa författarens alter ego Patrick Melrose från det att han var liten till nutid. Det är en hemsk livshistoria som Edward St Aubyn berättar i sina romaner. Hans sadistiske fader, tidigare militär och kirurg, våldtar sonen första gången då denne är fem år. Modern, en amerikansk arvtagerska, låtsas som ingenting. St Aubyns penna är giftig i beskrivningarna av vilket meningslöst liv människor med ärvd rikedom lever. Giftet är dock uppblandat med lustgas. Han får läsaren att roas av ämnen som incest, självmordsförsök, dödsfall, droger, otrohet och svek. Skapandet av satir är ett precisionsarbete. Det gäller att hitta rätt ton. St Aubyns svenska klang står översättaren Erik Andersson för. Edward St Aubyn har hyllats för sin prosa och dialog. Vad är kännetecknande för hans språk? – Finsnickerier och snygga meningar men även de ibland gymnasiala formuleringarna. Han bryter mot det helgjutna språket, kanske medvetet som protest mot det välartade. St Aubyn skildrar hur huvudpersonen Patrick Melrose försöker få kontroll över sina känslor och det förflutna. Språket är en del av det, säger Erik Andersson som också står bakom nyöversättningarna av J.R.R. Tolkiens Sagan om ringen och James Joyces Ulysses. I Storbritannien kryddas vardagssamtal inte sällan med subtil ironisk humor. – I sina böcker berör Edward St Aubyn förmågan att kunna föra god konversation – att kunna formulera sig elegant. Den som är tråkig får inte vara med vid de fina tillställningarna. Edward st Aubyn har i intervjuer berättat hur skrivandet av Melrosetrilogin var ett sätt för honom att bokstavligen överleva. Efter flera år av psykoanalys var han redo att skriva om sitt liv. – Ju allvarligare ämnen som tas upp desto lättsammare blir St Aubyns språk, säger Erik Andersson. Det är en iakttagelse som litteraturprofessorn Lisa Colletta håller med om. Hon har forskat om Storbritanniens satirförfattare och i boken Dark Humour and Social Satire in the Modern British Novel (Palgrave Macmillan) tar hon avstamp i Sigmund Freuds teorier när hon närstuderar den moderna brittiska satirromanen. – Typiskt för brittiska 1900-talssatiriker är att de, till skillnad från exempelvis de amerikanska, har distans till ämnet de skriver om. Freud menade att det krävs ett visst avstånd för att kunna skämta om allvarliga saker, säger Colletta. Temat utanförskap är centralt i den brittiska satirromanen. – I fokus står ofta individer – en aristokrat, en krigsveteran som återvänder hem eller en fabriksarbetare – som inte längre passar in i den sociala strukturen. Världen som de kände den finns inte längre. Känslan och effekten av utanförskap blir djupt traumatiserande. Otrygghet och osäkerhet går som en röd tråd i genren, en kuslig känsla av att vad som helst kan hända när som helst. Det talar till dagens läsare, som också de lever i en föränderlig värld. – ”Social komedi” utspelar sig som regel i överklassmiljöer, det har alltid lockat. Alan Samson, förlagschef på Weidenfeld & Nicolson, menar att Edward St Aubyn är unik genom att han skriver om en miljö som de flesta läsare och medförfattare inte vet något om. Dessutom ägnar St Aubyn sig åt samtidssatir, något som Samson tycker är alltför sällsynt bland nu levande brittiska författare. – Det finns förstås undantag. Ett förstklassigt sådant är Zadie Smith, säger Samson. Zadie Smith, som kommer med en ny roman, Swing Time, senare i höst skapar samtidssatir på ett helt eget vis, men hennes romanbyggen har rötterna i 1900-talssatiren.

Just nu! Axess Digital för 39 kr i 3 månader

Därefter 59 kr/månaden.

  • Full tillgång till allt innehåll på axess.se.
  • Här är en till fördel
  • Här är en annan fördel med att bli prenumerant
Se alla våra erbjudanden

Publicerad:

Uppdaterad:

  • Krönika

    Charlotta Eruths Lindell

    Harry Potters fans förstör kulturarven

  • Krönika

    Charlotta Eruths Lindell

    Tite Street – Möjligheternas gata

  • Kultur

    Äntligen visas Monet

    Charlotta Eruths Lindell

  • Intervju

    Att skapa det förflutna

    Charlotta Eruths Lindell

  • Kultur

    Mästaren på porträtt

    Charlotta Eruths Lindell

  • Krönika

    Charlotta Eruths Lindell

    I korthet: En lång kärlekshistoria

Läs vidare inom Kultur

  • , ,

    Bengt Ohlsson

    George Orwells håller oss i sitt isande grepp

  • ,

    Édouard Louis bjuder på förtal i romanform

    Eric Luth

  • Musikern Tom Lehrer – grym, rolig och ofin i kanten

    Carina Burman

  • Anita Berber – sin egen ryktbarhets fånge

    Carl-Göran Heidegren

  • Helsingfors – mellan det svenska och det ryska

    Kim Salomon

  • Putins koloniala förtryck

    Ingmar Oldberg