Frihet att tillbe

Det svenska samhället upplever just nu en växande och potentiellt gigantisk utmaning när det gäller sammanhållning och gemensamhet. Vi har förändrats från enhetssamhällets monokultur till ett individualiserat och rationaliserat tekniksamhälle. Samtidigt har globala kriser förflyttat människor med olika etnisk och religiös bakgrund till vårt land. Så sent som i januari 2017 beskrev World Economic Forum ett framgångsrikt Sverige. Detta att bo i ett land vilket man flyr till och inte ifrån är förstås något att vara stolt över, men utmaningarna är enorma. Vad blir konsekvensen när det individualiserade Sverige ska integrera människor med en annan bakgrund och syn på samhället? Kommer flyktingströmmarna och det allt starkare intresset för existentiella och religiösa frågor att föra med sig ett Sverige fullt av beröringsskräck?

Om vi tror att populism och fanatism bekämpas genom privatiserande av livsåskådningsfrågor kommer vi att uppleva växande spänningar. När den personliga friheten blir livets mål och mening, uppstår problemet att frihet alltför ofta förväxlas med valfrihet. Valfrihet har sina fördelar men skapar knappast ett större vi. Frihet är inte bara frihet från någonting, kanske kan frihetens djupare väsen finnas i vad man kan kalla gemensam tillbedjan. Arenakonserter och bekräftelsebehov på sociala medier kanske bara är uttryck för vår frihetslängtan att tillbe?

Människans frihetslängtan tar sig uttryck i rivna Berlinmurar, uppror mot diktatorsregimer och även i teologier formade i befrielsens tjänst, som i Latinamerika. Den kristna tron på den europeiska kontinenten får sägas vara en svag härförare för friheten sett ur ett historiskt perspektiv. Tron har varit nära förknippad och ibland också i ledband med den världsliga makten. Det är en förbryllande tanke år 2017 att vissa kyrkor periodvis hållit sig med egna arméer. Den franske adelsmannen, politikern och historikern Alexis de Tocqueville gjorde en resa för snart 200 år sedan till den då relativt unga nationen USA. Han såg där en kristendom i relation till personlig frihet men också som en förenande faktor. Hans tes var att frihet kommer från en moral, en moral vars ursprung är tron. de Tocqueville såg att demokratin kunde balansera personlig frihet för de många men såg också problem med frihetens segrar. Han såg att fria och välutbildade människor i lyckliga omständigheter inte höll fast vid något, men ville kopplas samman med allting. de Tocquevilles klassiker Om demokratin i Amerika visar på spänningen mellan frihet och jämlikhet, individ och gemenskap.

Det är i år 500 år sedan Martin Luthers 95 teser mot avlaten spikades fast på dörren till slottskyrkan i Wittenberg. Luthers insatser ledde till reformation och stora förändringar av den kyrkliga och maktpolitiska kartan, men gav detta en frihetsrörelse? Genom tvåregementsläran blev även lutherdomen i stor utsträckning en sammanvävd del av flera europeiska nationalstaters fortsatta utveckling med statskyrkovälde som följd.

Tvåregementsläran bygger på uppfattningen att Gud är både skapare och frälsare, han är därmed aktiv i både samhälle och kyrka. I skapelsen behövs lag och ordning med bestraffning, i frälsningen ges nåd och barmhärtighet utan tvång. Tvåregementsläran har nog använts till både lycka och olycka för friheten. När kyrkan står för myndighetsutövning kommer frihetslängtan att ta sig andra vägar.

Idag har vi ingen statskyrka och därmed inget enhetssamhälle. Utmaningen kvarstår för oss alla, uppgiften att hitta frihetens förenande faktor. Det kan vara så att tvåregementsläran påverkat religiösa företrädare till en alltför försiktig hållning i samhällsfrågor samtidigt som trosfrågorna privatiserats. En sekulär stat är värd att försvara men ska aldrig förväxlas med ett sekulärt samhälle. Det är utopiskt att tro att frihet etableras utan någon form av gemensam moral. Det är lika utopiskt att tro att moral i sig kommer till via lagstiftning utan någon form av livsvision, någon form av tro.

”Har han den moraliska motståndskraften som behövs?” Statsminister Tage Erlander noterade en intressant fråga i dagboken efter anställningsintervjun med den unge Olof Palme i september 1953. Det var nog inte den personliga moralen hos den blivande politikern Erlander hade tveksamheter inför. Istället var frågan om Palme ”såg moral i termer av resultat snarare än som ett givet regelverk som inpräntats i ett gudfruktigt hem” för att citera Henrik Berggren i Underbara dagar framför oss – en biografi över Olof Palme. Ett samhälle med frihetsambitioner behöver moralisk motståndskraft. Denna motståndskraft kan inte komma från vilken källa som helst, den måste hämtas ur källor där frihet och jämlikhet harmonieras, där människans värde har en annan utgångspunkt än bara den inomvärldsliga. När vi blir allt bättre på att kvantifiera, lönsamhetsberäkna och effektivisera tillvaron väcks frågan hur vi klarar att värdera människan som varelse mer än görelse. Vårt behov av moralisk motståndskraft är skriande för att människovärdet inte ska nyttoberäknas.

Lika farligt och tveksamt som det är att medikalisera bort alla ohälsosymtom, borde det vara att privatisera frågorna om livets varande, dess glädje och dess lidande. När Aldous Huxley skriver Du sköna nya värld 1932 målas en utopi som kanske snarast är att beskriva framtiden i dystopiska termer. Han ser artificiella livmödrar och genetiskt uppbyggda befolkningar där alla eventuella olyckskänslor ska behandlas med den generella välfärdsdrogen ”soma”. Huxleys värld lockar nog få av oss, frågan finns ändå om vi kommer att frestas till ett försök att bygga efter Huxleys ritningar?

Kanske behöver vi trots allt den större och gemensamma berättelsen om vårt liv? Ett narrativ där faktisk existens, grå vardaglighet och ibland svårmodiga sinnen får förenas med glädje, förundran och tillhörighet. När Amos Oz skriver om den svåra israelisk-palestinska konflikten i Hur man botar en fanatiker och om att skriva är det just berättelsen och fantasin han anger som en möjlig framkomlig väg. Tänk om det är så att de inbjudande dofterna, de vackra bilderna och de goda orden ska hjälpa oss?

Vi kan inte uppnå frihet utan värderingar och moral, människan är för komplex och i större sammanhang hopplöst förlorad att lösa detta på egen hand. Samtidigt blir moral och värderingar utan källa ett mekaniskt och syrefattigt, zombieliknande samhälle. Den som är rädd för religiös extremism gör klokt i att lyssna på författarinnan Karen Armstrong när hon säger att religion är precis som vädret. Bra eller dåligt, klimatet finns alltid där.

Behovet av ett tredje rum bortom det privata hemmet och arbetsplatsen är verkligt. Det var något av detta förbundskansler Angela Merkel fångade när hon vid ett universitetsbesök 2015 i Bern, Schweiz, uppmanade kristna att börja gå i kyrkan mer istället för att känna ångest över troende muslimer. Alla bär vi en frihetslängtan inom oss, den måste få sitt utlopp och kommer alltid bära spår av tillbedjan. De flesta inser behovet av kollektiva värderingar och moral men hur och var ska dessa formas? Oavsett på vem eller vad, det kan vara på tron friheten beror. Hörde jag någon säga amen?

Daniel Alm är pastor och föreståndare för Pingst – fria församlingar i samverkan i Sverige.