De frigjorda amerikanskorna

De giftasvuxna brittiska kvinnorna från överklassen var få och ointressanta i många adelsmäns ögon. Inte hade de så mycket pengar att bidraga med heller. Det hade däremot ”dollarprinsessorna” från nyrika familjer i Amerika.

Det var ofta mödrarna som arrangerade att unga och rika amerikanska kvinnor reste över Atlanten. Många av döttrarna från välbeställda amerikanska familjer ansågs inte tillräckligt fina bland andra rika familjer i hemlandet. De hade svårt att etablera sig i de mest exklusiva kretsarna i New York, staden där kvartalstidningen Titled Americans gavs ut. I den listades lämpliga brittiska ”offer”.

Om detta berättar Anne de Courcy, författare till flera socialhistoriska böcker och biografier, i sin bok The Husband Hunters. Social Climbing in London and New York (Weidenfeld & Nicholson).

Det var sammanlagt etthundra stycken ”dollarprinsessor” som seglade över Atlanten till Storbritannien 1874–1914. De flesta som lyckades gifta sig till titlar umgicks i kretsen kring den hedonistiske prinsen av Wales som 1901 blev Edvard VII av Storbritannien. Den första amerikanska societetsskönheten som kom var Jennie Jerome, blivande Lady Randolph Churchill och Winston Churchills mamma. En annan var Maud Gurnard, som lämnade sin ”tråkiga make”, bytte namn till Emerald och blev en legend i operavärlden.

Familjer som Vanderbilts, Leiters och Goelet bidrog till att förändra det brittiska sociala landskapet. De amerikanska kvinnorna var mer frigjorda än sina brittiska likar. De var lika inflytelserika som män i Amerika, medan brittiska kvinnor inte fick lov att äga egendom eller skriva under kontrakt. Amerikanskorna drev kvinnofrågan framåt mot suffragetter och självbestämmande.

I romanen Lycksökerskorna (1938) berättar Edith Wharton om fyra unga kvinnor från nyrika familjer i Amerika som reser till England. Handlingen utspelar sig på 1870-talet och skildrar de inte helt okomplicerade kulturkrockarna.