
På en sittning står toastmastern inför en delikat balansakt – att agera både underhållare och ordningsman.

I det jämställda samhället har ridderlighet blivit ett rollspel. Men i vissa sammanhang lever de gamla sederna kvar.

Om servicen varit god är det snålt att inte dricksa. Samtidigt utgör de förprogrammerade dricksförslagen ett rent etikettsbrott från restaurangernas sida.

För det mesta anstränger vi oss för att behålla våra kära vänner. Men då och då vill man helst bara vill bli av med någon – en situation som inte är helt lätt att navigera.

Såväl etiskt som etikettsmässigt är det god sed att hålla sig till sanningen – men den som inte ljuger ibland riskerar att framstå som socialt inkompetent.

Att prata politik vid middagsbordet är inte uteslutet, men allas trevnad bör ha högre prioritet – för både gästernas och värdarnas skull.

Att alkoholen flödar vid middagsbjudningar hör knappast till ovanligheten – ändå diskuterar vi sällan vilken nivå av berusning som faktiskt är lämplig.

Kan man inte bara vara sig själv? Bete sig naturligt? Komma som man vill? Svaret på dessa frågor är: Nej.