Lyssning för vetgiriga

Som redaktör på en tidskrift med mottot Vetenskap Bildning Tradition ställer jag mig i princip bakom inställningen. Människor som verkligen kan någonting, som med möda och år av flit och hårt arbete förvärvat lärdom och expertis, förtjänar att bli lyssnade på.

Men jag medger att pappersprasslets och monologernas tid framför en mikrofon trots allt måste betraktas som svunnen. Det är därför en glädje att 2019 ta del av ett program som håller på traditionerna men med esprit och absolut respekt för kunskaper och lärdom.

I 20 år har journalisten Melvyn Braggs In OurTime hållit BBC:s lyssnare informerade om – allt. Ämnena under de senaste månaderna vittnar om variationsrikedomen: ”Frankenstein”, ”Bergson and Time”, ”Nero”, ”The Evolution of Teeth”, ”Authenticity.” Intet mänskligt är Bragg och hans gäster främmande.

Upplägget är klassisk folkbildningsradio. Bragg väljer ett ämne, samlar tre fyra akademiker och inleder med en snabb sammanfattning och påföljande fråga. (”Can you tell me, what is a tooth? Is there an agreed definition?”) Och så berättar de kunniga vad de vet för två miljoner lyssnare varje torsdag förmiddag. Varje månad laddas programmet ned till tre miljoner poddar med lyssnare över hela världen med den mest skiftande bakgrund.

En viktig förklaring till framgången för In OurTime är att Bragg alltid ställer sig på lyssnarens sida. Han har respekt för de inbjudnas kunskaper men tillåter inga otydligheter eller akademisk jargong och bryter in med krav på förklaringar och preciseringar. Håll dig till ämnet! Utgå inte från att folk vet. Utgå inte från att folk inte vill veta.

Inställningen smittar av sig både på de medverkande och lyssnarna. Melvyn Bragg, född 1939 med över femtiofem års journalistisk erfarenhet, vill VETA. Det skulle kännas otillständigt att slölyssna.

Kanske kan Braggs inställning förklaras med en bakgrund i arbetarklass. En lärare som upptäckte hans begåvning övertalade hans föräldrar att låta honom läsa vidare. Han är fullt på det klara med att det hade kunnat slutat annorlunda (på fabriksgolvet med alla andra). Kunskapstörsten gjorde ett annat liv möjligt. Som han skriver i förordet till samlingsvolymen In OurTime: ”I like learning. I like listening to scholars.”