Därför borde SVT visa den ryska hatpropagandan

Ryssland är ett sjukt land. För att få en uppfattning om hur sjukt det är kan man ta del av de vedervärdiga ”samtalsprogram” som sänds i den största statsägda tv-kanalen Rossiya 1. Under ledning av bland andra Olga Skabeyeva frossar hon och hennes gäster i feberdrömmar om totalt kärnvapenkrig mot EU och bokstavlig förintelse av det ukrainska folket. Hatet mot allt och alla som inte är på samma sida som Kreml är så absurt och konspirationsteorierna så bisarra att man som naiv västerlänning nästan vill lura sig själv att man tittar på en grotesk konstinstallation.

Att de som deltar i programmet inte nödvändigtvis tror på dyngan de spyr ut spelar ingen roll. Detsamma gäller för de ryssar som tittar, för vilka gränsen mellan sanning och lögn sedan länge spelat ut sin roll. Det glödande hatet mot det ukrainska folket i synnerhet och väst i allmänhet är däremot genuint.

Av just detta skäl borde SVT visa den ryska hatpropagandan. Det kan låta kontraintuitivt till en början, men torde vara ett av de effektivaste sätten att få upp medvetenheten bland den svenska befolkningen just hur sjukt det ryska samhället har blivit. Skabeyeva är ingen ytterkantsfigur i den ryska offentligheten. Med sitt program når hon ut till miljoner ryssar. Allt hon, och hennes gäster säger, är direkt eller indirekt sanktionerat av Putinregimen. Hur perverst verkligheten än beskrivs i programmet är det så Kreml vill att befolkningen ska se på världen. Det finns ett värde för oss att förstå och ta del av detta.

Det finns också en central skillnad som talar för att SVT borde visa hatet: Skabeyavas och hennes hantlangares hatretorik är primärt riktat mot den egna befolkningen och syftar till att forma deras sätt att tänka, medan desinformationen som riktas mot omvärlden syftar till att forma vårt sätt att se på kriget.

När SVT Nyheter okommenterat visar ett inslag som skildrar invånare i de ryskockuperade områdena i Ukraina som gråter av tacksamhet över att få bli ryska medborgare är det därför allvarligare än bara en olyckshändelse i arbetet. Eller när nyhetsredaktionerna, och detta gäller inte bara SVT, envisas med att gång på gång endast referera ukrainska och ryska myndigheters uttalanden och låta tittaren själv avgöra trovärdigheten i dessa. Givet att SVT och SR har en central roll i händelse av krig är det av extra vikt att den här typen av misstag inte sker. Rapporteringen har blivit bättre sedan invasionen 2014, men misstag sker trots det allt för ofta för att viftas bort.

Ett eget program, eller en del av en nyhetssändning, med inbjudna Rysslandsexperter som kan sätta in hatpropagandan i sitt sammanhang vore däremot en välgärning för vår mentala beredskap.