Jan Böhmermanns Schyffertska vrede  

Att Böhmermann knappast kann sägas stå till höger i tysk politik är ingen hemlighet och många av hans inslag har udden riktad mot vad som slarvigt kan betecknas som allmänt borgerliga värderingar (för den som orkar läsa kommenterade jag Böhmermanns roll i det tyska kulturkriget 2021). I rättvisans namn så flyger en del av skämten över huvudet på den som inte är väldigt ajour med tysk politik och kultur, men mest av allt är Böhmermanns salongsradikalism rätt tröttsam. Rika människor är onda. Vita män är onda. Vita, rika män som flyger och åker bil är jättejätteonda.  

Häromveckan ägnade Böhmermann hela programmet åt att häckla EU:s migrationspolitik och organisationen ICMPD. Rent faktamässigt var det faktiskt intressant. ICMPD får bidrag från bland annat länder som Tyskland, Nederländerna och Polen och arbetar med att ta fram policyförslag till regeringar i frågor som rör migration. Mer precist: hur migrationen till EU kan begränsas.  

Och det var alltså detta som inslaget riktade in sig på. Tanken på att en fungerande migrationspolitik måste utgå från att alla som når Europa inte per automatik också har rätt att stanna här gjorde Böhmermann ursinnig. Som svensk var det som att föras tillbaka till flyktingkrisens mest febriga månader. Kontrasten mellan Böhmermanns glöd och frånvaron av densamma hos de svenska kändisar som 2015 stod längst fram på barrikaderna kunde inte vara större.