Kleptokraterna roffar åt sig som aldrig förr

Dedikationen som inleder Anne Applebaums senaste bok säger en del om vad som väntar på de kommande sidorna: ”For the optimists”. Det ska gudarna veta att det behövs optimister i detta mörka tidevarv – men dessvärre blir dessa inte särskilt många fler tack vare Applebaums bok Autocracy, Inc. Snarare tvärtom. Vilket inte på något vis ska hållas emot Applebaum. Snarare tvärtom.

Att Anne Applebaum är en ledande företrädare för genren samtida dysterheter har vi vid det här laget kunnat konstatera sedan ett bra tag tillbaka. Så blir det lätt när man skriver om de ämnen som hon ger sig i kast med; viktiga och tunga och knappast av det lättsamma slaget.

Först publicerade hon ju flera böcker om Stalin och sovjetiska övergrepp i Gulag. Nu handlar det ännu en gång om vår samtid; om den västliga demokratins gradvisa men stadiga tillbakagång och den autokratiska världens lika stadiga frammarsch, med allt vad det innebär för oss andra.

Den är med andra ord en logisk fortsättning på hennes tidigare bok, Twilight of Democracy. The Failure of Politics and the Parting of Friends (2020). Denna personliga berättelse börjar med en millenniefest på den polska landsbygden för Applebaums och maken Radek Sikorskis (Polens utrikesminister under Donald Tusk) sisådär hundra närmaste vänner, av vilka åtskilliga därefter har rört sig bort från de demokratiska värderingar som dittills har bundit dem alla samman.

Och på den vägen är det, för som Applebaum redan inledningsvis konstaterar i sin nya bok: ”The autocrats believe that they are winning.” Det har de också all anledning att tro, vilket Applebaum därefter visar med en störtflod av illustrativa exempel.

Men hur blev det egentligen så här och hur kan vi i väst vända trenden och ta tillbaka övertaget? Det är frågan som Applebaum försöker besvara i denna samling av artiklar – eller snarare essäer – som ursprungligen har varit publicerade i tidskriften The Atlantic, där hon är en flitig och uppskattad skribent. Åren har ju gått och nu är det länge sedan vi skrev 1989, när vi i väst stod på den segrande sidan. Och så skulle det förbli, trodde en del som läste sin Fuku­yama slarvigt. Historien var aldrig slut.

Några decennier senare är läget som vi vet ett helt annat. Medan alltför många i väst trodde på den eviga freden och agerade därefter, har mörka och autokratiska krafter bit för bit tagit kontrollen över väsentliga delar av våra samhällen.

Diktaturer och autokrater av varierande grad av hänsynslöshet har det i och för sig alltid funnits, så det är i sig inget nytt. Skillnaden nu är att de är fler, de är mångfalt starkare – och inte minst sättet på vilket de samarbetar med likasinnade; målmedvetet, framgångsrikt och brutalt på kors och tvärs över gränser, och till sin hjälp har de alla upptänkliga medel och resurser. Politiskt, militärt, ekonomiskt, olika slags medier och mycket, mycket mer.

Penningtvätt, korruption, skumma fastighetsaffärer och inköp av mark, sabotage av infrastruktur, cyber- och hybridattacker, påverkansoperationer, mord på oppositionella, desinformation, twittrande trollfabriker – you name it. De har det och de använder det utomordentligt effektivt.

Allt det är numera vardagsmat. Och kreativiteten är det då inga problem med i det här ljusskygga sällskapet.

Någon egentlig ideologisk gemenskap handlar det för det mesta inte om, även om det finns nära band sedan länge mellan till exempel Kuba och Venezuela och Ryssland. Mest handlar det om att vara anti oss andra: anti-väst, anti-USA, anti-EU, anti-demokrati.

Förutom det förenas detta disparata sällskap i nord och syd, öst och väst av ett annat gemensamt drag: de är alla formidabla kleptokrater. I grund och botten handlar allt vad de ägnar sig åt om den egna vinningen. Att sko sig, roffa åt sig, berika sig, plundra, såväl de egna länderna och befolkningarna som sin omgivning, och konsekvent lägga vantarna på allt av värde.

Det är det som är den bärande affärsidén.

Det kanske allra mest överraskande, och skrämmande, i boken är egentligen inte själva existensen av detta nätverk, som väl de flesta vid det här laget har ett hum om – utan vidden och omfattningen av dess infiltration, långt in i minsta vrå av vår värld.

Bäst blir det när Applebaum kopplar ihop mängden av fakta med privata minnen och personliga möten. Som samtalet vid en middagsbjudning med en europeisk diplomat, just hemkommen från en resa i Afrika, där han förfärats över hur de afrikanska studenterna med hull och hår tagit till sig den ryska propagandan om kriget i Ukraina. Alla de gamla bekanta lögnerna om de ukrainska nazisterna och Nato som hotar Ryssland räknades upp som förklaringar till kriget.

Diplomaten kunde inte för sitt liv förstå hur detta kunde vara möjligt och funderade på förklaringar: var det månne den europeiska koloniseringen som spökade i bakgrunden? Eller västvärldens oförmåga att hantera problematiken i det som går under samlingsnamnet det globala syd?

Sanningen visade sig vara en helt annan, både enklare och mer obehaglig på en och samma gång. Nämligen de ryska och kinesiska tv-bolag som lagt beslag på den afrikanska kontinentens nyhetssändningar och bombarderar tittarna i afrikanska länder med sin propaganda.

En annan aha-upplevelse blir det säkert också för många läsare när Apple­baum redogör för den långtgående ko­ordineringen bakom till synes separata världspolitiska händelser. Som hur rapporter om en plötsligt uppkommen (och mestadels uppdiktad) ”Ukraine fatigue” sprids vid exakt samma tidpunkt som Iranstödda Hamas massakrerar oskyldiga israeler den 7 oktober 2023.

Bara någon vecka därefter börjar likaledes Iranstödda huthirebeller attackera sjöfarten i Röda havet. Till stöd för Hamasterroristernas attack, givetvis, men i lika hög grad för att distrahera USA och Europa från kriget i Ukraina. Men vad ska vi då ta oss till här i väst för att försvara oss mot detta vidsträckta globala nätverk av mörkerkrafter? I ett avslutande kapitel med den hoppfulla rubriken ”Democrats United” listar Applebaum några förslag.

Först handlar det om ökad transparens. Om att synliggöra de mängder av finansiella transaktioner som nu ofta går under radarn och möjliggör för den transnationella kleptokratin att sprida sitt inflytande och ägande. En målinriktad och massiv propagandainsats krävs också, menar Applebaum, för att bemöta all desinformation och alla fake news på olika plattformar, och det helst innan de falska uppgifterna ens har lyckats ta sig ut i nyhetsflödet.

Ett annat stort problem för Europas säkerhet är det beroende av Ryssland som framförallt Tyskland och dess kansler Angela Merkel skapat för både det egna landet och grannarna, inte minst vad gäller energi. Tron på ”Wandel durch Handel” – att ekonomiskt utbyte länder emellan per automatik skulle leda till politisk utveckling – är, konstaterar Applebaum, i grunden felaktig och rentav farlig för oss i väst.

Sammantaget är det alltså smått monumentala uppgifter som väntar om vi ska kunna vända skutan åt rätt håll igen. Det mesta av det som Applebaum radar upp är definitivt lättare sagt än gjort. Ovanpå det har dessutom ytterligare ett allvarligt problem tillkommit sedan Applebaum gav ut sin bok. Han heter Donald Trump.

Trumps återkomst som amerikansk president får alla förhoppningar till USA som det godas företrädare och försvarare att rasa samman; med honom är supermakten numera en del av problemet, inte lösningen. Att de amerikanska väljarna än en gång valt en president med klara autokratiska böjelser ändrar hela spel­planen för oss andra.

Som läsare önskar man därför att Applebaum hade tagit sig tid att invänta resultatet av det amerikanska presidentvalet i november, och allrahelst även lugnat sig till en bit efter installationen. Nu saknas en helt avgörande dimension i en i övrigt lysande bok.

Å andra sidan är ju den amerikans­ke presidenten en pålitlig leverantör av stoff för en uppföljning om den autokratiska och kleptokratiska världen i en nästa bok av Anne Applebaum.

Frågan är bara om det finns några optimister alls kvar vid det laget.