Det är svårt att läsa Theodor Dalrymple, eller Anthony Daniels som han egentligen heter, utan att få associationer till hur det skulle vara om Edmund Burke (1729-1797) hade återvänt till jordelivet, drygt 200 år efter sin död, bara för att konstatera: Vad var det jag sa: var det inte precis detta jag varnade för i min kritik av Jean-Jacques Rousseau och av de idéer som var vägledande för franska revolutionen? Enligt Rousseau gör människan spontant det goda, vilket i synnerhet gäller de fattiga, outbildade och förtryckta, vilka han ansåg hade närmare till godheten än företrädarna för de dåtida normsystemen. ”Den civiliserade människan föds och dör som slav”, skrev han i Émile, ou De l’éducation (1762).