Ännu ett vittnesmål inifrån en ofri akademi

Johan Gärdebo är verksam vid organisationen Seed Box (en slags forskningshub kopplad till Linköpings universitet) och undersöker hur klimatomställningen påverkar industriorter. När nya mentorer som kan kommentera forskningen ska tas fram föreslår Gärdebo skribenten Malcom Kyeyune, som kritiserat klimatomställningen ur ett klassiskt marxistiskt perspektiv (eller från ”höger” om man så vill). Det föll inte i god jord.

Det är inte de akademiska meriterna det hänger på. Nej, felet är att Kyeyune inte delar forskningsmiljöns värdegrund (”…präglad av dekolonialt och intersektionellt rättviseperspektiv…”). Andra medverkande riskerar därför och därtill att få sina känslor sårade av hans marxistiska klimatkritik. Dessutom vore det inte bra för karriären att bjuda in en ”högertänkare”.

Talande för det repressiva idéklimatet som omger Gärdebo föreslås i stället klimataktivisten och fil. dr Andreas Malm bjudas in. Malm predikar våld (civil olydnad, attentat mot oljeledningar etc.) som en del av lösningen på klimatomställningen men åtnjuter en helt annan legitimitet i den mediala mittfåran än Kyeyune (min kommentar).

Gärdebo är noga med att understryka att det inte handlar om vem som är mest kontroversiell av de båda, utan att fixeringen vid att endast umgås med och bjuda in rättänkande leder till att akademin blir en verkstad för ideologiproduktion (och därmed också helt ointressant rent intellektuellt, kan tilläggas).

Det är bara att hålla med. Fenomenet som Gärdebo beskriver är tyvärr inte bara begränsat till Sverige. Det senaste decenniet har toleransen för oliktänkande minskat markant på universitet och campus över hela västvärlden. Om trenden inte bryts riskerar fundamentet för det fria och öppna samhället – en ärlig och prövande debatt där deltagarna har ett genuint intresse av att förstå varandra – att raseras helt.

När Anna-Karin Wyndhamn och Ivar Arpi välförtjänt granskade den akademiska friheten i ”Genusdoktrinen” valde institutionsprefekter och andra berörda att svara med tystnad. Risken är tyvärr stor att även Gärdebos inlägg riskerar att gå samma öde till mötes.

För varje publicerat vittnesmål inifrån akademin borde det visserligen bli allt svårare för de ansvariga inom universitetsvärlden att fortsätta hävda att det mesta, trots allt, är frid och fröjd. Om det i sin tur kommer att leda till någon skillnad är en annan fråga.