SD behövs för bråk

Vem behöver Sverigedemokraterna och Jimmie Åkesson? Det var frågan som SVT ställde i ett inslag med anledning av att Jimmie Åkesson har varit partiledare i 20 år. Så här resonerar SVT:s politiske kommentator i filmsnutten: På grund av sitt solkiga förflutna blev SD utfryst av de etablerade partierna. Eftersom de var ensamma om invandringskritiken växte partiet ändå. Men nu har övriga partier anammat SD:s politik, och därför undrar kommentatorn om inte Sverigedemokraterna blivit helt irrelevanta.

Det finns välgrundade invändningar mot SD som parti, men den här är som att säga: Alla partier omfamnar den svenska välfärdsstaten så vem behöver Socialdemokraterna och Magdalena Andersson?

Visst finns det numera en parlamentarisk majoritet för en stramare invandring men den stora politiska frågan gäller vad vi gör i den situation vi befinner oss nu. Och där är partierna ingalunda överens. Social­demokraterna vill tvångsblanda befolkningen – något SD och de borgerliga absolut inte vill. S ser egen försörjning som fullgod integration, medan högern inser att utan ett knippe hyfsat frihetliga värderingar kommer ingen integration att äga rum, någonsin.

Under ett och ett halvt år har alla stora och mellanstora städer hemsökts av oräkneliga Palestinademonstrationer. Aggressiva ramsor och slagord har skanderats. Aktivister har ”ockuperat” offentliga platser, trängt sig in i föreläsningssalar, stört högtidliga ceremonier och politiska möten och därmed gjort vardagen otrygg för många, inte minst för judar. Hamasflaggor och Hizbollahhyllningar har blivit ståen­de inslag i det offentliga rummet.

Nästan dagligen rapporterar medierna om ”explosioner” i och kring bostadshus. Vad som avses är rena bombdåd, ett slags terror. Tonåringar skjuter tonåringar. På tunnelbanestationer och frisör­salonger. Hjärntvättade, narkotikapåverkade ton­åringar. Vuxna som säger ifrån kan bli mördade. Folk som är i vägen kan bli mördade. Maffiabossarna styr gängkriget och välfärdskriminaliteten från utlandet, och beordrar dessutom terrorhandlingar på uppdrag av Iran.

Flera svenska moskébyggen är finansierade av stater som är fientligt inställda till Sverige. Avslöjandena inifrån moskéerna om terrorhyllningar, antisemitism, ­Sverigehat, kvinnohat, hat mot homosexuella och så vidare är fler än man kan hålla reda på.

Allt detta pågår trots att vi har en borgerlig regering som styr tack vare ett omfattande avtal med just Svergedemokraterna. Om drygt ett år kan vi ha fått en social­demokratisk regering som tänker styra med hjälp av den antisemitiska Palestinavänstern, de tillväxtfientliga klimataktivisterna och de invandringsliberala hatifnattarna, samtliga lika obekymrade om islamismens framfart och lika obenägna att medverka till en rimlig kriminalpolitik.

Det är sant att SD gjort sig aningen irrelevanta den här mandatperioden, efter trium­ferna i Tidöavtalet, men inte för att alla övriga partier övertagit deras politik – ett absurt påstående – utan för att de är lite väl tålmodiga och lojala.

Varför tog SD inte chansen, när återvandring var på tapeten, att förklara hur morot och piska bör samverka så att människor som inte känner någon som helst samhörighet med svensk kultur kan förmås att återvända till sina ursprungsländer? Eller detta: medan den grundliga processen om skärpta krav på medborgarskap pågår delar Migrationsverket ut svenska pass på löpande band. SD är naturligtvis kritiska och vill pausa medborgarskapen. Men hur hade det varit med ett ultimatum till regeringspartierna när de artiga debattartiklarna inte gav någon effekt?

Trots att både KD och SD var kritiska, drev regeringen igenom könsbyteslagen förra året. Ett digitalt möte med vården ska räcka för att fastställa att personen som vill byta kön verkligen är trans – och inte till exempel en kriminell som vill byta identitet. Någon måste lägga grimma och betsel på de ystra libertarianerna i Ulf Kristerssons kabinett. Vem skulle det kunna vara…?

Ja, vem behöver Sverigedemokraterna – om de inte orkar bråka med Moderaterna? Se där en fråga SVT hade kunnat ställa.