Stockholm ligger där det ligger

När jag flyttade till Skåne 2014 hade jag bott ungefär halva mitt liv i Göteborg och ungefär halva i Stockholm. Det förra beslutet hade jag inget inflytande över, utan jag tolkar det som ett uttryck för den gudomliga försynen. Det senare följde av studier och sedan arbete.

Skåne var en konsekvens av andra och positiva händelser i livet. Ett beslut jag inte ångrar och om någon frågar, också starkt rekommenderar.

Närmiljön får konsekvenser. Man förändras. Gradvis.

Jag har vänner som länge arbetat i näringslivsorganisationer och inom politik i södra Sverige. Och vars rätt påflugna bedyranden om Stockholms minskande betydelse jag alltid fann både roande och rörande. Inte så mycket för att de hade fel – statistiken över flöden och integration över Öresund finns ju tillgänglig för alla.

Utan för att det var så angeläget att hela tiden påpeka att kartprojektionen var fel. Man fick intryck av att det bara var en fråga om veckor innan Svedala var en förort till Hamburg. Och man brydde sig övertydligt mycket om att visa att man inte brydde sig.

”Fattar ni inte hur långt borta Stockholm ligger? Hur lite folk bryr sig? Har jag sagt hur lite jag bryr mig? Eller hur lite folk i Tyskland bryr sig? Har jag sagt hur lite vi bryr oss om Stockholm? Tyskarna och jag?”

Jo, det hade framgått.

Nu befinner jag mig själv i farozonen. Inte för att jag (ännu) tror att Limhamn ligger vid Alster. Men för att jag märker att jag börjar reta mig. Det kommer smygande.

Hur nyhetsmedierna bevakar. Hur politiken diskuterar. Hur näringslivet beskrivs (återigen i medierna). Journalister som masar sig ner på Fältöversten för att intervjua ”mannen på gatan”. Kulturdebatter som handlar om vad snäva kretsar tycker om snäva kretsar inom snäva kretsar.

För något halvår sedan pratade jag med en journalist som hade mött storögda reaktioner på redaktionen när han tyckte att man borde skriva om Fehmarn Bält-förbindelsen. Det var en nyhet för ansvariga att norra Europas största infrastrukturprojekt pågår drygt femton mil från svenska gränsen. Eller att restiden med tåg från Malmö till Hamburg om några år kommer att vara tre timmar. Jämfört med fyra och en halv till Stockholm.

”Det låter ju superintressant!” konstaterade redaktören uppriktigt nyfiken.

Jag hör mig själv låta som mina vänner. ”Har jag berättat hur nära Hamburg kommer att ligga? Tre timmar! Hör ni? Tre timmar! Nu har jag förvisso bara varit en gång i Hamburg sedan jag flyttade hit. Men tre timmar!”

Men känslorna av ointresse är ömsesidiga och ärligt besvarade. Åtminstone på sina håll. För inte så länge sedan träffade jag på en chef på ett stort globalt företag i regionen som var bekymrad över att man blivit negativt och – upplevde man – orättvist omskrivna i Dagens Nyheter. Det var väl i sig inte så mycket att jaga upp sig över, tyckte han. Att pressen är tidvis dålig ingår i spelet. Men Dagens Nyheter? Vad var det för tidning?

”Du, vi har rätt dålig koll på Dagens Nyheter. Vad betyder detta för oss?”

Frågan låter sig ställas.

Jo, svarade jag. Ändå lätt omskakad. Det är ju enligt egen utsago ”agendasättande journalistik”, så det kan ju vara viktigt. Lite beroende på vilken agendan är och var den sätts. ”Intressant. Vi får väl se vad om något kommer i tidningen här”, fick jag till svar.

Bilden av företaget som bryr sig om lokalsamhället och därefter världen är möjligen romantisk. Men icke desto mindre sann.

För några veckor sedan deltog jag på ett seminarium där två tjänstemän från Norge respektive Finland framförde högst diplomatiskt formulerad kritik mot det svaga svenska intresset för norra Sverige.

I perspektiv av den gröna omställningens högst svallande konjunkturer framstod det som obegripligt. Norrland har ju sällan varit varmare. Eller kallare. Men för dem verkade norra Sverige vara något av en vit fläck för svenska beslutsfattare. Åtminstone i frågor som var viktiga för Finland och Norge. Infrastruktur, energi etc.

Att Stockholm ”äger” nationella frågor som rör våra gränser, men ligger långt från någon av Sveriges landsgränser visar geografins obönhörliga makt. Igenkänningen från söder är stor. Arbetsmarknads-, skatte- och socialförsäkringsfrågor som påverkar vardagen i Öresund har historiskt hanterats styvmoderligt från svensk sida.

”Men låt dem bara gå på. Vi klarar oss nog ändå…”