Jag förstår inte

Franska har jag fortfarande visst hopp om. Den mer avancerade fysiken – sådan som brukar belönas med Nobelpris – får nog däremot sägas ligga bortom det nåbara. Detsamma gäller nyhetsvärdering. Som flitig nyhetskonsument inser jag att det som kvalificerar som nyheter inte sällan är resultatet av en process jag tyvärr inte kan hoppas lära mig att förstå.

Kanske är det något man lär sig under rituel­la former på landets journalisthögskolor. Där
studenterna klädda i ceremoniella manchesterkavajer svär eder om att inte avslöja något för oss utomstående. Jag har i alla fall aldrig fått vara med.

under början av året tvingades en av statsminister Ulf Kristerssons nära medarbetare att avgå. Statssekreteraren PM Nilsson hade fiskat ål i Blekinges skärgård och därmed brutit mot lagen. Han hade inte erkänt brottet när han blev avslöjad och uppträdde därefter oansvarigt. Det var tydligtvis en närmast gigantisk nyhet.

Dagens Nyheter hade vid ett tillfälle fyra stort uppslagna artiklar som beskrev ålfiskehistorien ur dess allra mest inträngande vinklar. I kulturdelen hette det att regeringen blivit ”ålarnas skräck”.

Men jag började ändå undra när frågan sedermera nådde den punkt där PM Nilsson valde att avgå och Sveriges Radio samlade sitt eftermiddagsprogram till en diskussion om vad som hänt och varför.

I studion sitter Eko-redaktionens mest senio­ra politikkommentator, Aftonbladets dito samt en TT-reporter som efter dynamiska insatser på Twitter (han tog det så kallade bladet från munnen) av redaktionsledningen sattes på redigeringsdetaljen och därefter valde att säga upp sig.

Några av dem var med på Palmes tid. Sammantaget drygt hundra års yrkeserfarenhet från att bevaka nationell politik i Sverige.

Vad har de då att säga om PM Nilssons avgång?

Eko-journalisten förklarade att ”det stänker” på regering, men det kommer att ”klinga av” eftersom ”de flesta vet egentligen inte ens vem PM Nilsson är”. Aftonbladets analys är att Ulf Kristersson ”gjort sig av med ett problem” och tänker ”skönt!”. TT-journalisten gör en tolkning av ett bibelcitat och håller med om det hade varit ohållbart att PM Nilsson sitter kvar.

Ingen – inte heller programledaren som sittande vid visdomens fötter varsamt för ordet mellan de tre journalisterna – har slagits av att den stora konsekvensen faktiskt kan vara att statsministern förlorat en viktig medarbetare? Att PM Nilsson haft en viktig roll att fylla, varit en uppskattad rådgivare eller på annat sätt bidragit till hur regeringen, statsrådsberedningen eller statsministern fungerar. Det är som att journalistiken betraktar regeringsarbetet som en sorts svart låda. PM Nilsson kan snabbt bytas mot PM Larsson. Så länge denne inte fiskat ål.

Man behöver inte vara entusiastisk inför vare sig PM Nilsson eller Ulf Kristersson, men frågan kunde väl åtminstone ha slagit någon? Var det bara en lättnad för TT att deras Twitterglade reporter lämnade, eller kan de ha tyckt att man förlorade en medarbetare som tillförde något?

Ett annat nyligt exempel var när en av Dagens Nyheters politiska journalister – som bakom sig har trettio år som politisk kommentator på Sveriges Radio – skriver om den nye Centerledaren Muharrem Demirok och att ”nu har moderater och liberaler större problem med sin relation till Jimmie Åkesson än vad Centern har”.

Centern har ingen relation till Jimmie Åkesson alls. Moderaterna och Liberalerna har genom Tidöavtalet ett samarbete med Sd som gör att de styr landet. En annan beskrivning är att Demirok tagit över stafettpinnen i en ökenvandring som inte har ett synligt slut och att Moderaterna och Liberalerna utgör regering.

Jag är ju inte politisk journalist – snarare, som det heter, tvärtom – men vilken definition av ”problem” rör man sig med? Givet att man rimligen inte kan bortse från att utövandet av politisk makt har ett värde för ett politiskt parti.

Det finns influencers inom hudvårdssegmentet som skulle rodna inför den ytlighet som dominerar svensk politisk journalistik. Det är kommentarer och analyser som helt utgår från hur det egna skrået kommenterar och analyserar. Ett kollektivt idisslande. Det är väl det som är nyhetsvärdering. Jag gör inte anspråk på att begripa