Obligatoriska skolbibliotek löser inte lässuget

Inte överallt, om man får tro utredningen ”Skolbibliotek för bildning och utbildning” (SOU 2021:3). Många förvånades nog när den kom: Är detta verkligen ett problem bland Sveriges skolor? Har vi inte redan bemannade bibliotek i eller åtminstone i närheten av landets skolor?

Utredningen, ledd av Gustav Fridolin (själv tidigare utbildningsminister), pekar på att över hälften av skolorna i landet saknar ett bibliotek på plats. Att de går till närmaste folkbibliotek räcker tydligen inte. Fast varför inte?

”Så länge ordningen upprätthålls på de lokala biblioteken är skolornas samarbeten med dessa något som bör ses som positivt.”

På små orter har det länge funnits en tradition av att köra ut bokbussar med jämna mellanrum till skolorna. För egen del var detta en rolig händelse – och då fanns ändå ett litet rum i vår byskola där väggarna var klädda från golv till tak med böcker. Men det viktigaste för att faktiskt plocka upp en bok är ändå förebilderna och engagemanget kring läsning. Bibliotek som bemannas av en kunnig bibliotekarie är guld värt. Det kan öppna barns ögon för läsning och få den mest ovillige läsaren att faktiskt hitta rätt. Därmed inte sagt att det måste ske i ett dedikerat skolbibliotek.

Jämfört med andra OECD-länder ligger dessvärre svenska elevers läslust långt efter. Knapphändig läsning i unga år riskerar att följa med upp i åldrarna och försvåra inlärning, försämra ordförrådet och dessutom förhindra nyttiga empatiska övningar som läsning kan innebära genom att man sätter sig in i andras liv och utmaningar.

Det senare belystes nyligen av plutonchefen Andreas Braw som uppmanade till ökad läsning bland svenska officerare. Förberedelse för svåra situationer som krig tarvar empatiska och filosofiska övningar som läsningen kan erbjuda. Braw satte fingret på något viktigt: läsning bör vara en ständig fortbildning i livet.

Men kanske oroas Fridolin av stöket på de lokala biblioteken och därför hänvisar till skolans trygga vrå? Tyvärr är väl inte alltid den senare heller är sanktionerad plats för ro att läsa…

Paulina Neuding, chefredaktör i nystartade nättidningen Bulletin.se, har skrivit och diskuterat stök och bråk på biblioteken – bland annat här: https://www.axess.se/tv/studio-axess/bibliotekskrisen-speglar-en-storre-otrygghet/

Mot stök och våldsamheter hjälper tyvärr inte en bibliotekarie. Det har behövts väktare för att mota tumultet ut från biblioteken och liknande tendenser har blivit ett vanligare problem även på landets badhus och sjukhus. Det är tragiskt.

Så länge ordningen upprätthålls på de lokala biblioteken är skolornas samarbeten med dessa något som bör ses som positivt. Eleverna får ta del av ett större utbud och lär sig hitta i en mer omfattande bibliotekssamling än många skolbibliotek kan erbjuda.

Problemet med minskad läsning bland Sveriges barn och unga är viktigt att uppmärksamma och försöka ändra på. Därmed är utredningen om skolbibliotek bra som belyser detta. Men att tvinga alla skolor att inrymma ett bibliotek på plats är nödvändigtvis inte rätt väg att gå.

Fortsätt med bokbussar, kontakt med folkbibliotek och se till att både lärare och bibliotekarier inspirerar och intresserar till läsning. Det är nog så viktigt för att öka läsningen i landet.