Vardagsnära fysik

Detta beror inte bara på socia­la mediers ständiga informationsregn utan även på den fysik som ligger till grund för vår kunskap om universum är notoriskt svårgripbar. Exempelvis sade fysikern och Nobelpristagaren Richard Feynman: ”Om du tror att du förstår kvantmekanik, så förstår du inte kvantmekanik.” Om inte ens en av 1900-talets största fysiker kunde få grepp om kvantmekaniken, vilket hopp finns det för en vanlig dödlig?

För att ändå på något sätt göra kvantmekaniken begriplig brukar populärvetenskapliga författare ta till metaforer och analogier. Schrödingers katt – som befinner sig i en låda och varken är levande eller död förrän man ser efter – brukar vara en favorit. Liksom den hallucinatoriska världen i Alice i Underlandet. I båda dessa fall, och i många andra, kan metaforerna och analogierna kännas tämligen märkliga och artificiella – och i värsta fall lika obegripliga och avlägsna som kvantmekaniken själv.

Julia Ravanis, civilingenjör i teknisk fysik och doktorand i teknikhistoria vid Chalmers, undviker denna fälla i sin populärvetenskapliga debut Skönheten i kaos och hämtar istället liknelserna från vardagsvärlden, i synnerhet mänskliga relationer. När hon exempelvis förklarar att en elektron enligt kvantfysiken flyger framåt och bakåt samtidigt relaterar hon det till inre konflikter: ”en människa kan i sitt inre röra sig mot en älskad person och samtidigt i frustration vara på väg bort från förhållandet. Motsägelsefullhet är en lika naturlig del av psykologin som av kvantfysiken.” Jag har inte stött på analogier som dessa tidigare i populärvetenskapen, och de är synnerligen uppfriskande och lyckade.

Skönheten i kaos handlar inte bara om kvantfysik, utan även om andra centrala fält inom fysiken som också har rykte om sig att vara svårbegripliga: relativitetsteori, termodynamik, kosmologi och strängteori. Ravanis syfte är att försöka förstå och förklara denna abstrakta fysik utifrån vardagen och det levda livet. Resultatet är en mycket välskriven och personligt hållen bok, där insikterna berör livet självt minst lika mycket som fysiken.

Den mänskliga dimensionen är ständigt närvarande i Skönheten i kaos. Vid sidan av att relatera fysikens teorier till sitt eget liv – pojkvännen, fester och dejting dyker upp med jämna mellanrum – dyker Ravanis ofta ner i vetenskapshistorien för att skildra människorna bakom teorierna. I jämförelse med många andra böcker i genren står dock Skönheten i kaos ut eftersom Ravanis vägrar hemfalla åt genidyrkan. Hon påpekar till exempel att ”de briljanta fysikernas medhjälpare länge negligerats av vetenskapshistorien”. Naturligtvis finns det genier och givetvis behöver vi förebilder inom vetenskapen, liksom inom andra mänskliga verksamheter. Men om man förringar den stora majoritetens ovärderliga men anonyma bidrag till fysiken ger man en missvisande bild av yrket.

Ravanis hittar en bra balans mellan det personliga, det historiska och det vetenskapliga. I vetenskapshi­storiska böcker faller vetenskapen själv bort ibland till förmån för sociala och kulturella faktorer, men Ravanis går in i de olika teorierna och förklarar dem. Hon går även in på filosofiska aspekter, såsom hur kvantmekaniken ska tolkas – är den bara ett praktiskt räkneverktyg eller avslöjar den något om verklighetens natur? Många fysiker verkar hålla sig till devisen ”fundera inte så mycket, håll käften och räkna istället”. Ravanis förklarar att denna inställning inte räckte för henne; hon kunde inte låta bli att ställa de stora och svåra frågorna om verklighetens natur och teoriernas mening och lämnade därför fysiken till förmån för vetenskapshistorien.

Vi får förstås inga svar på de stora frågorna – hade vi fått det skulle jag ha blivit misstänksam – men Ravanis utforskar dem på ett initierat, inspirerat och personligt sätt. Skönheten i kaos är en njutbar och tankeväckande debut som bådar gott inför framtiden