De utvalda och utpekade

Mormons bok, mormonernas centrala skrift, berättar om hur de första indianerna lämnade Jerusalem innan staden skulle förstöras och byggde en båt som tog dem till Amerika. Dessa emigranter kallades lamaniter, förklarade Syster Banks för mig, och de hade av Herren förbannats med en mörk hudfärg på grund av sin ondska.

”Men han sade till dem att när de levde på rätt sätt skulle deras hud bli vit och de skulle bli ett vitt och härligt folk. Många av lamaniterna här har också förbättrat sin livsstil och fått en ljusare hy.”

Detta var paret Banks mission: att genom religiös omvändelse och adoption förvandla den lokala hopibefolkningen både till det inre och till det yttre. Placering av indianska barn i kyrkans familjer hade länge ingått som metod i denna omvandlingsprocess.

Mormonismen, eller Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga, må vara teologiskt okonventionell – och relativt ensam om att hävda att Jesus besökte Amerika – men dess historia är också fylld av konflikt och politik på ett sätt som fortsätter att göra den intressant. Det mormons­ka nybyggandet i Nordamerika för nästan 200 år sedan har överraskande många beröringspunkter med vår tids motsättningar kring frågor som yttrandefrihet, religionsfrihet och minoriteters krav och rättigheter.

”Vägen till fyndplatsen nära Joseph Smiths hem skulle ha pekats ut av en ängel vid namn Moroni, som hade ställt samman texterna efter sin far Mormon.”

När jag läser den amerikanske historikern Benjamin E Parks nya bok Kingdom of Nauvoo, om mormonprofeten Joseph Smiths ambition att skapa ett gudomligt utbrytarsamhälle i opposition mot en moraliskt förtappad nation, leds mina tankar vidare inte bara till Sydstaternas utbrytning ur den amerikanska unionen, utan också till nutida ambitioner att skapa en gudsstat över existerande nationsgränser. Här finns dessutom likheter med enklaviseringen i europeiska storstäder och majoritetssamhällets reaktioner på denna.

Nuförtiden har mormonerna en religiös, ekonomisk och politisk bas i delstaten Utah, med Salt Lake City som huvudsäte, och ingår på flera sätt i det amerikanska etablissemanget. Mitt Romney, republikanernas presidentkandidat 2012, är en av flera mormonska toppolitiker. Benjamin E Park koncentrerar sig i sin deckarspännande bok emellertid på de få dramatiska år strax före inbördeskriget då Joseph Smith och hans följare försökte förändra Amerika samtidigt som de ville uppnå total autonomi.

Förenta staterna var en ung och mycket expansiv nation när den 21-årige­ Joseph Smith, uppväxt i en puritansk nybyggarfamilj i delstaten Vermont, påstod sig ha kommit över en uppsättning gyllene plåtar med text på ”reformerad egyptiska”. Vägen till fyndplatsen nära Joseph Smiths hem skulle ha pekats ut av en ängel vid namn Moroni, som hade ställt samman texterna efter sin far Mormon. 1830 trycktes Mormons bok i 5 000 exemplar med berättelser som utspelar sig från 600 f Kr till 421 e Kr.

En stark väckelserörelse drog genom USA under 1800-talets första hälft, Andra stora uppvaknandet, och konkurrensen om själarna var hård. Joseph Smith var knappast någon genomsnittlig tältpredikant. Hans trumfkort var lamanitberättelsen och att han kunde visa på en direkt förbindelse mellan det gamla Heliga landet och det nya.

Med många andra församlingar och sekter i nybyggarlandet delade mormonerna övertygelsen att de var utvalda och samtidigt utpekade. Just för att de var exceptionella och illa sedda av sina grannar behövde de ett eget rike. I en förfallen värld, skriver Park, såg Smith och hans följare ett teokratiskt kungadöme som det enda som kunde ge stabilitet och rättvisa. Smiths tro radikaliserades snabbt och han tog avstånd från den amerikans­ka demokratin, som han betraktade som producent av en omoralisk livsstil och oförmögen att värna minoriteter.

Mormonerna flyttade västerut i etapper. När den första gruppen vintern 1839 kom fram till handelsknutpunkten Commerce, vid en krök i Mississippifloden i delstaten Illinois, hade den blivit fördriven från Missouri. Upphetsat av guvernören hade ett medborgargarde tagit livet av 17 skyddslösa mormoner i deras hem.

Joseph Smith ändrade den lilla stadens namn till Nauvoo – enligt honom kunde det härledas ur hebreiskan och beskrev ett vackert läge eller tillstånd. De första åren präglades av hårda villkor med översvämningar, malaria och skäligen enkla bostäder. Snart hade 3 000 personer flyttat in. Men ambitionen sträckte sig längre än så; Nauvoo skulle bli en frizon med egen rättskipning, ett förkastande av tanken att Förenta staterna kunde hållas ihop av sin mångfald av livsåskådningar.

Smiths mormoner placerade sig vid både kolonisationens och politikens yttre gränser. De skaffade en milis och vägrade att följa federala och delstatliga lagar. De var emot en av grundlagsfädernas bärande tankar, separationen mellan stat och kyrka, och började formulera en egen författning.

Radikala utopier, både religiösa och sekulära, ingick i den amerikanska dynamiken. 1840 noterade författaren Ralph Waldo Emerson att nästan varenda läskunnig man verkade ha ett utkast till ett nytt samhälle i sin västficka. Den nya kapitalismen gjorde det också möjligt för individer att klippa av gamla familjeband, en kedja som om den bröts endast bestod av åtskilda länkar. Den amerikanska föreställningen om att var och en kunde välja sin egen väg motsades av den mormonska världsbilden, med ett kosmos där ordningen var given och profeten dess uttolkare.

Det var i det relativt ödsliga Västern som förutsättningarna fanns för detta alternativa nationsbygge. Dessutom hittade man där de potentiella proselyter, som ju enligt den mormonska tron ursprungligen kommit från Heliga landet. Genom att närma sig lamaniterna skulle mormonerna också komma närmare sig själva och sitt andliga hem. Men när Nauvoo grundades fick enbart vita män medborgarskap och äktenskap över rasgränserna förbjöds.

Sekterismen gavs snart mer dramatiska och auktoritära drag. En nutida läsare kan känna igen element från både Islamiska staten och Charles Manson-sekten, med en förvriden verklighetsbild som leder till fanatism, ledarkult och förföljelse av dem som kliver ur ledet.

Polygamin, som växte fram inom kyrkans ledning, blev en offentlig hemlighet och medan Emma Smith, profetens hustru, ledde det sällskap för kvinnor som skulle vakta familjemoralen gifte sig hennes man under en femårsperiod med fler än 30 andra kvinnor, kanske så många som 48, flera av dem tonårsflickor. Månggiftena motiverades underförstått med att församlingen skulle hållas ihop och förstärkas genom sin karaktär av storfamilj. Släkten som försvarslinje är en idé vi känner igen från många delar av världen och i konflikten mellan migrerande klaner och modern lagstiftning och moraluppfattning.

Joseph Smith lyckades förkroppsliga flera motsägelser: den egna polygamin med sin kritik av samhällets omoral och mormonismens sekterism med sin egen kampanj för att 1844 bli president i det land han tagit avstånd från. Han försökte dessförinnan skaffa sig inflytande hos både Demokraterna och deras motståndare i Whigpartiet genom att lova dem mormonernas kollektiva röst, ett slags klientelism som snart gjorde alla uppretade.

Väldigt lite hos Smith var rätlinjigt; han talade för att upphäva slaveriet, men ställde sig bakom expansionspolitikens manifest destiny och uppmanade till annektering av Oregon och Texas.

Till profeten kom också kontinuerligt nya uppenbarelser. 1844 förklarade han att det var möjligt för männi­skor att bli gudar. Nauvoos stadsfullmäktige döptes om till The Kingdom. Den trogne supportern Brigham Young slog fast att Smith satt på gudomlig kunskap. Samma år inleddes en längre period med våld mellan nykomlingarna och deras grannar i Illinois. I centrum stod frågan om mormonerna hörde hemma i Amerika. Till slut, skriver Park, drog båda sidor slutsatsen att de inte gjorde det.

Kraven på anpassning inom församlingen ökade efter hand. De som uttalade kritik förtalades, förlorade sin ställning, fördrevs. Det var dåtidens cancel culture. Ändå vågade den lokala tidningen The Expositor anklaga Smith för att förhäva sig. Med stöd av det styrande rådet stängde ledaren resolut tidningen och dess tryckpress släpades ut på gatan och brändes.

Delstaten utfärdade då en arresteringsorder för anstiftan till upplopp, men när Smith inställde sig i juni åtalades han istället för förräderi för att han infört krigslagar i sitt lilla rike. Smith sattes i häktet i Carthage, där en mobb på 250 personer samlades och trängde in i byggnaden. Joseph Smith sköts ihjäl med flera skott. Fem män åtalades för mordet, men frikändes eftersom de enligt juryn bara hade utfört ett helt samhälles gemensamma önskan.

Den nye ledaren Brigham Young drog igång förberedelser för en fortsatt flytt västerut med bortåt 20 000 personer. I december 1845 inleddes utrymningen av Nauvoo. Young visade sig vara än mer av en patriark; polygamin fick inte bara fortsätta utan bredde ut sig. Antalet barn födda inom dessa månggiften ökade också snabbt. När mormonerna lämnade Illinois utgjorde de enligt Park ett nätverk av sammantvinnade familjer förenade av hoppet om att ”överleva modernitetens storm”.

Young och hans följare hamnade i Utahterritoriet där nya motsättningar följde, inte minst gentemot regeringen. 1852 uttalade han sig för white supremacy och en ”mildare” form av slaveri. När Brigham Young dog 1877 hade han 55 fruar och 59 barn. Utahs begäran om att bli en amerikansk delstat avvisades länge med hänvisning till att mormonkyrkans idéer stod i konflikt med demokratiska värderingar.

Men separatismen hade slipats bort och mormonerna sökte nu inflytande på mer traditionell väg. 1896 tog de avstånd från månggiftet och Utah accepterades som delstat nr 45. Ett halvsekel efter Nauvoos sönderfall var det till slut kompromissviljan som fick mormonismen att överleva när andra av 1800-talets väckelserörelser flammade upp och dog.

Möjligheterna att missionera och adoptera har kringskurits rejält för efterföljarna till de mormoner, Syster och Äldre Banks, som jag träffade i Arizona. Under många decennier skickades tusentals barn från olika stammar iväg, ofta för att ”förbättra sin livsstil och få en ljusare hy”, men nyare amerikansk lagstiftning, the Indian Child Welfare Act, gör det svårt för icke-indianska familjer att adoptera indianska barn. Som studie i sektmentalitet och moraliskt hyckleri är Kingdom of Nauvoo skalpellvasst detaljerad samtidigt som boken påminner om att utopiska drömmar och mardrömmar kan uppstå ur många olika sorters verklighetsflykt.