Den rörliga jätten

Grannhärskarna i Sydostasien accepterade kinesisk överhöghet och lämnade ödmjukt tribut. Kineserna själva utsattes för myndigheternas envetna och grundliga försök till kontroll och reglering.

Men sedan gick det utför. På 1800-talet kom opiumkriget, Taipingupproret och ”främmande djävlar” från Europa som tvingade till sig koncessioner och kolonier. På 1900-talet kom revolutioner och bondeuppror, japanska invasioner och kommunistiska massmord. Den kinesiska utvecklingen tog en paus på två sekler. Först i vår egen tid har den slumrande jätten vaknat och beslutat sig för att återta den maktposition som landet hade omkring 1750.

Så brukar utvecklingen beskrivas i flertalet översiktsverk. Men är det rättvisande? Missar vi inte något väsentligt när vi på detta sätt förenklar det förflutna? Och ännu värre: Riskerar vi inte att missförstå dagens Kina, och gissa fel om dess framtida roll i världsekonomin och världspolitiken, om vi inte analyserar det nära förflutna på ett mer nyanserat vis?

Jo, svarar Odd Arne Westad, professor i internationell historia vid London School of Economics and Political Science, vars nyutkomna bok Restless Empire. China and the World Since 1750 har tillkommit i en strävan att råda bot på problemet och ge oss en användbar, samtidsorienterad grundkurs i modern kinesisk historia. Boken är inte invändningsfri – det kan ingen bok som spänner över ett så väldigt ämne vara – men den är mycket läsvärd och rymmer ett flertal viktiga observationer.

Westads centrala budskap är att förändringar kan ske makalöst fort, även i en så historiskt sett stabil och konservativ stat (åtminstone brukar vi av hävd betrakta landet så) som Kina. Till detta fogar han observationen att Kina har en unik förmåga att genomgå förändringar. Kina kan, som få andra länder, skapa eklektiska hybridformer av samhälleliga identiteter. Kineserna är specialister på att bygga upp egna varianter av världsbilder och politiska, ekonomiska och kulturella system som har rötterna på andra sidan jordklotet. I historisk litteratur belyses detta fenomen sällan. Vi brukar snarare framhålla Kinas långtgående, för att inte säga extrema, tendens till isolationism, oavsett om vi talar om Ming-dynastin eller om Maos kulturrevolution, men Westad argumenterar starkt för att det motsatta förhållandet är det normala. Kineser är generellt sett öppna gentemot omvärlden och skickliga på att transformera sitt eget samhälle för att kunna ta emot och tillgodogöra sig impulser utifrån. Problemet, för en utländsk betraktare, är att de gör allt detta på ett säreget sätt. Vi har svårt att följa utvecklingen och förstå vad som sker, eftersom vi inte vet vad vi ska leta efter, vilka signaler vi ska reagera på. Kina är annorlunda. Dess incitament för expansion och problemlösning skiljer sig från vad vi är vana vid från vår egen kultur.

Restless Empire är uppbyggd av kapitel som har både en tematisk och en kronologisk roll: ”Foreigner”, ”Abroad”, ”War” etcetera. De fungerar väl i relation till varandra. Såväl utgångspunkten som slutpunkten i berättelsen är att Kina, om dess resurser tas tillvara och utnyttjas effektivt, är Asiens naturliga gigant. Det kvartsmillennium som ligger mellan Qing-dynastins kulmen och nutiden har emellertid uppvisat en provkarta på utmaningar som omdanat landet på grundläggande vis. Westad analyserar dessa i ljuset av Kinas och kinesernas relationer med omvärlden, ett tillvägagångssätt som självfallet leder till en förenkling av historien. Åtskilligt faller vid sidan av. Den inre ekonomiska utvecklingen skymtar förbi som hastigast och de många bonderevolterna blir svårbegripliga, men fokuseringen på kontakterna med andra länder gör det i gengäld möjligt för Westad att tränga på djupet på ett antal väsentliga punkter.

En sådan punkt är den fascination för främmande filosofier och kulturer som under en stor del av epoken har frambesvärjt kreativa kinesiska diskussioner, inte sällan också en spännande vidareutveckling. Westad ger mängder av exempel: översättning av böcker, spridningen av jazz, vetenskapliga lån (särskilt inom fysik, kemi och biologi) med mera. Han visar på effekterna av att så många kineser valde att emigrera – vissa för alltid, vissa för att studera – under andra hälften av 1800-talet och det tidiga 1900-talet. Upplevelsen av utlandet var dubbelbottnad. Man både imponerades och avskräcktes, något som ännu i hög grad gäller för den kinesiska attityden till USA. Som typiskt exempel på hur kineser i ledande position lät sig påverkas av utländska förebilder kan anföras upplevelsen av tyskarnas aktioner i det område i norra Kina som under en kort period i början av 1900-talet utvecklades till kejsar Vilhelms mönsterkoloni. Många kinesiska ledare, däribland Chiang Kai-shek, blev entusiastiska beundrare av Tyskland, en fascination som höll i sig långt efter Hitlers maktövertagande. För många kineser under mellankrigstiden var Tyskland den stora förebilden.

Det är uppfriskande att ta del av Odd Arne Westads personliga värderingar av Kinas utveckling, särskilt när han väger olika historiska faser mot varandra. I likhet med andra nutida forskare tenderar han att tona ned betydelsen av kolonialmakternas ekonomiska och territoriella expansion i Kina på 1800-talet. Han gör en poäng av att Qing-dynastin inte alls var lika svag och att Kina inte alls var lika sårbart som vi ofta slentrianmässigt brukar anta. Utvecklingen gick i vågor, och på 1870- och 1880-talen befann sig regimen på offensiven. Kinas 1800-tal uppvisade variation snarare än allmän nedgång: kustregioner blev rikare, perifera inlandsregioner fattigare.

Istället betonar Westad med emfas den närmast kataklysmiska effekt som den japanska krigföringen i Kina åren 1937–1945 fick på landets fortsatta utveckling. Kriget förändrade allt och blev ”the founding event of modern China’s international history”. De taktiker som brukades för att leda in det sargade landet på nya vägar under 1950- och 60-talen var än mer förödande. Få politiker i modern tid har, menar Westad – antagligen med rätta – orsakat så stor skada för sitt land och dess befolkning som Mao Zedong. Stora språnget och kulturrevolutionen framställs som två av det förra seklets allra största tragedier på planeten, med ett slutfacit på cirka 20 miljoner döda.

Överhuvudtaget får Mao rejält underbetyg av Westad. Revolutionären, statsmannen och poeten framstår efter en läsning av Restless Empire som en vandrande katastrof vars samtliga politiska initiativ, förr eller senare, led skeppsbrott på verklighetens obarmhärtiga klippor. Jordbrukspolitiken ledde till massvält. Kulturrevolutionen var ett bisarrt misstag som stack en dolk i ryggen på den egna intelligentian, ledde till nära nog total isolering från omvärlden, till utbredd xenofobi och till våldsam terror mot minoriteter.

Restless Empire mynnar ut i insiktsfulla analyser av Kinas nuvarande och framtida relationer med USA, Ryssland och Asiens länder, i synnerhet Indien. Tack var det översiktliga, omvärldsorienterade greppet förmår Westad skänka ett flertal intressanta kommentarer som ligger utanför den genomsnittliga läsarens kunskapshorisont. Redogörelsen för Indonesiens situation, som sällan kommenteras i våra dagstidningar, är typisk. Westad visar hur dagens kinesiska regim fruktar att den egna stormaktspositionen kommer att få Indonesien att knyta sig allt närmare till USA i syfte att få en motvikt mot den stora grannen i norr. Det är ur detta perspektiv man bör betrakta den gemensamma amerikansk-indonesiska militärövningen 2009, Garuda Shield.

Boken slutar med en osäker framtidsprognos – osäker eftersom variablerna är för många och Kinas förmåga till förändring alldeles för stor för att möjliggöra annat än vaga spådomar. Westad konstaterar att Kina har ett antal akilleshälar, till exempel ringaktningen av EU och den europeiska marknaden och, i ännu högre grad, bristerna inom den egna utbildnings- och forskningssektorn. Även om Kina är i färd med att bli samma framgångsrika och dominerande gigant gentemot omvärlden som landet var omkring 1750 är det en stormaktsställning på helt nya premisser.

Qing-dynastins stat hade universalistiska ambitioner, medan Folkrepubliken Kina är nationalistisk. USA, Japan, Vietnam och Indien är också makter att räkna med i regionen, på ett helt annat sätt än Siam, Burma, Nepal och 1700-talets övriga grannriken var för manchukejsarna. Det finns inget som tyder på att Kina inom överskådlig tid kommer att kunna dominera exempelvis Indien och Korea (som Westad antar kommer att enas på sydkoreanska premisser inom en snar framtid). Framförallt saknar dagens Kina så kallad ”mjuk makt” (soft power). ”No young person of sound mind” i Tokyo, Seoul eller Singapore laddar ned musik från Kina, låter sitt filmval styras av smaken i Peking eller anammar Folkrepublikens politiska och filosofiska ideal.

Kinas allt starkare ställning i Asien kommer följaktligen att uttryckas i huvudsakligen ekonomiska termer, gissar Westad, inte i politiska eller kulturella. Även om Kina lyckas bli världens största ekonomi lär landet inte uppnå en position från vilken man kan bli världsledande även på den politiska arenan. Ett mer sannolikt scenario är att USA:s makt långsamt reduceras till förmån för en mängd maktcentrum. Under denna tid finns en överhängande risk för konflikt: medan den globala ekonomin domineras av Kina samtidigt som USA ännu är världens mäktigaste stat, måste båda länderna ”tread very carefully” för att undvika en omfattande kris. Men så långt som till att höja varningsflaggan för ett tredje världskrig går Westad inte.

Allt som allt är Restless Empire väl värd att rekommendera. Dess tillkortakommanden återfinns framförallt i skildringen av Kinas inre utveckling, som helt hamnar i skuggan av skildringen av omvärldsberoendet. Men det är en randanmärkning. Boken är välskriven och imponerar genom sin kombination av akademisk lärdom och lättillgänglighet.