Det förlorade paradiset

På senare år har det glesnat i den gamla DDR-litteraturens led. Den ene efter den andre – Heiner Müller och Christa Wolf, Stephan Hermlin och nu senast Hermann Kant – har lämnat det jordiska med mer eller mindre skamfilade rykten på grund av Stasisamröre. Ändå lever minnet av dessa diktare som, mänskligt och litterärt, ansåg sig företräda den bättre tyska staten och blev sitt lands dåliga samveten.