En kostsam kärlek till konsterna

Om detta påminns vi i Fredric Bedoires nya bok Adelcrantz och kärleken till konsterna (Bokförlaget Langenskiöld, 2018) om arkitekten och hovmannen Carl Fredrik Adelcrantz (1716–1796). Han skapade några av 1700-talets mest uppskattade byggnadsverk i en övergångstid som spände från rokokon till en stramare klassicism, till exempel: Drottningholmsteatern, Kina slott, Confidencen vid Ulriksdal, Adolf Fredriks kyrka, inredningar på Kungliga Slottet och Operan.

Adelcrantz hade förmånen att få leva i en konsternas guldålder och utvecklade en nära relation till drottning Lovisa Ulrika och kung Gustav III. Som överintendent och högsta chef för byggenskapen i riket var hans uppgift att skapa en storslagen arkitektur som behagade uppdragsgivarna (vilket inte alltid var så lätt) och samtidigt hade en fostrande patriotisk roll.

Höjdpunkten blev den nya Operan, med sin väldiga salong i vitt och guld. Vid invigningen 1782 hyllades Adelcrantz med rungande applåder och Gustav III krönte honom med en lagerkrans med bär av diamanter – en ära som sällan vederfars vår tids arkitekter!

Det rikliga bildmaterialet visar även ritningar till orealiserade projekt, som en utbyggnad av Operan mot öster samt ett praktfullt universitetsbibliotek i Uppsala. Ett annat exempel är Fredrikshov, ett vinterpalats för änkedrottning Lovisa Ulrika på nuvarande Östermalm.

Adelcrantz passion för konsten hade en baksida. Fast besluten att genomföra sina idéer gjorde han stora utlägg för kronans räkning och gröpte ur sin privata ekonomi. På ålderns höst tvingades han sälja sin sommarbostad Trångsund och dog utfattig i ett enkelt hem på Götgatan.

Standardverket om Adelcrantz är Stig Fogelmarcks doktorsavhandling med över 60 år på nacken. Med Bedoires flödande penna får både människorna och tiden nytt liv och Adelcrantz placeras in i de stora sammanhangen på ett sätt som inte gjorts tidigare. Bedoire har en förmåga att vaska fram guldkornen och infoga de rön som gjorts i nyare forskning. Här beskrivs bland annat Adelcrantz insatser som grundare av Konstakademien samt hans roll som konstsamlare och konstteoretiker.

Idag återstår bara brottstycken av den huvudstad som Adelcrantz ville iscensätta. Den gustavianska tidens skimmer tonar dock fram i Arvfurstens palats, nuvarande UD, byggt som en spegelbild av den tjusiga och försvunna Operan.