Mannen bakom storverket 1809

Detsamma kan tyvärr inte sägas om deras samtida svenska kollega Hans Järta. Hans förmåga står knappast amerikanernas efter, men storverket 1809 års regeringsform fick aldrig en nimbus av riktigt samma dignitet som Konstitutionens. Idag väcker författningsfrågor föga intresse utanför en trång krets av speciellt intresserade.

Läget var helt annorlunda under de kritiska åren vid 1700-talets slut och 1800-talets början. Sverige var i trängande behov av en ny start efter det gustavianska enväldet och den katastrofala förlusten av Finland. Det fanns röster som ropade såväl på revolution av fransk modell som reaktion och återgång till oinskränkt kungamakt, men ”1809 års män” med Järta som främsta namn vann stöd för en gyllene medelväg med maktdelning mellan riksdag, monark och domstolar. Montesquieus ande svävade tätt över arbetet, men det förankrades med säker hand i svensk tradition och kynne och resultatet kom också – om än omtolkat i allt djärvare grad – att stå sig i mer än halvtannat sekel.

Gunnar Petri har skrivit den alldeles utmärkta Hans Järta. En biografi – stilsäker, väldisponerad och innehållsrik – om Hans Järta, hans kretsar och hans tid Läsaren får följa den vindlande och remarkabelt produktiva karriären från officersbostället i Dalarna, där han föddes, över studier i Uppsala, ämbetsmannagärning i Stockholm, tillvaro som fri jurist, minister, landshövding i Falun, skriftställare till det sista stora uppdraget som riksarkivarie. Men Petri fångar inte bara upp det yttre skeendet utan tecknar också hans intellektuella och ideologiska utveckling.

En vanlig föreställning är att Järta började som ung radikal och slutade som stelbent samhällsbevarare, men Petri argumenterar övertygande för att man snarare ska se kontinuiteten. Han talar om Järta som en ”upplysningsliberal” som aldrig rycktes med i jakobinska fantasier men alltid betonade vikten av successiva reformer. Han läste och gillade Ferguson, Smith och Burke men hämtade inspiration hos dem istället för planritningar. ”Sverige var inte en ’stat att nyskapa’ utan en ’stat att reformera’.”

Jag vet inte precis om Sverige behöver personkult av Hans Järta. Men det är ytterst önskvärt med större kunskap om hans tankevärld och medvetenhet om hans betydelse för vår politiska tradition. Gunnar Petris upplysningsinsats förtjänar högsta betyg.