Maskinisten

Så vad är det för bok som är så svår att klassificera? Jo, La machine de Pascal (Pascals maskin) av Laurent Lemire. Den handlar mycket riktigt om Pascals maskin, så där är det inga konstigheter. Pascal är den franske matematikern, fysikern och filosofen Blaise Pascal (1623–1662) och maskinen är den räknemaskin han uppfann då han var i 20-årsåldern. Pascals maskin, Pascals hjul eller pascalinen (kärt barn har många namn) producerades i ett 20-tal exemplar under sin upphovsmans ledning, och man kan inte påstå att den sedan helt glömdes bort – men den fick ingen efterföljare förrän i slutet av 1800-talet. Det handlar alltså om ett exceptionellt föremål och en exceptionell idé, vilket för med sig att det även handlar om en exceptionell människa. En undantagsmänniska.

Efter läsningen av den lilla volymen får jag en känsla av att ha mött någon som står utanför tiden, man skulle också kunna säga en helt modern människa, en människa som skulle ha kunnat leva här och nu. Och samtidigt inte förstås.

Blaise Pascal föds i Rouen i en liten familj där pappan, Etienne, är en hängiven naturvetare och matematiker. Försörjer sig och sin familj gör han dock som skatteindrivare. Blaise har två systrar och barnens mamma dör då de är små. Pappan väljer att uppfostra och utbilda sina barn själv. Det här är den familj Blaise,­ som hela sitt liv är sjuklig, har och får. Han bildar ingen egen, och de håller ihop i vått och torrt. Idag skulle man säga att pappan är ”närvarande”, trots att han är ”ensamstående”. Familjen umgås med den tidens intelligentia – naturvetare, filosofer och författare.

”Men det som driver Blaise är inte omvärldens eventuella erkännande utan nyfikenhet och en djup kristen vilja att vara mänskligheten till nytta.”

Så uppmuntrar till exempel dramatikern Pierre Corneille en av Blaises systrar då hon skriver dikt, och hon vinner en prestigefull tävling med ett verk om den obefläckade avlelsen. Pappan lär Blaise latin, matematiken lär han sig på egen hand. Då han är sexton år gammal publicerar han en text om kägelsnitten som får den cirka 20 år äldre matematikern och filosofen Descartes att surt och förmodligen även avundsjukt muttra något om barnsligheter, vilket inte hindrar andra av tiden framstående matematiker ifrån att erkänna verkets originalitet och elegans.

Men det som driver Blaise är inte omvärldens eventuella erkännande utan nyfikenhet och en djup kristen vilja att vara mänskligheten till nytta. Hela sitt liv har han sett sin pappa ägna långa timmar åt komplicerade beräkningar av skatter att driva in. Tidens valuta gör inte saken enklare. På ett pund, en livre, går tjugo sols och på en sol går tolv deniers. Det finns hjälpmedel i form av kulramar eller jetonger som fungerar ungefär som spelmarker, och man kan förstås räkna på detta med hjälp av papper och penna. Men det tar lång tid och det blir lätt fel. Blaise­ vill helt enkelt förenkla sin pappas liv, och inte bara pappans, utan alla människors.­ Istället för att ägna all denna möda åt något så tidsödande borde man kunna använda en maskin. Så han börjar skissa på denna maskin. Tekniken, med kuggar och fjädrar, finns i princip i kvarnar och urverk. Blaise ritar, räknar och funderar och det handlar ju om en idé som ingen haft förut. Blaise, som hela sitt korta liv är sjuklig och lider av huvudvärk, gör inget annat än arbetar på denna idé. Resultatet, ritningen, föreställer ett litet elegant föremål som kan utföra operationer med de fyra räknesätten, dels i tidens valuta, dels med det vanliga decimalsystemet med tio som bas. Han tänker sig maskinen i mässing med inslag av ädelträ.

Pascal hittar en urmakare som tillverkar ett första exemplar även om det är svårt för honom eftersom han aldrig sett något liknande. År 1643 är det färdigt, men av olika anledningar fungerar det inte som det ska. Pascal haltar hem och ritar vidare.

Samtidigt dör Ludvig XIII och en period­ av ännu större politisk och social­ oro än tidigare tar sin början under de år den blivande kungen är minderårig. Frankrike, som fortfarande ligger i krig med Spanien, drabbas dessutom av inbördeskrig, den så kallade fronden.

Pascal håller på att ge upp men samtidens matematiker har hört talas om hans uppfinning och uppmuntrar honom, så han sätter igång igen. 50 prototyper tillverkas och förkastas innan ett exemplar som Pascal blir nöjd med fullbordas.

Han och pappan åker till Paris för att presentera det för en sorts vetenskapsakademi som står under hertigen av Condés beskydd. Och maskinen blir en succé under namnet Pascals hjul.

Samtidigt säljer urmakaren förkastade exemplar och Pascal inser att han behöver det vi skulle kalla patent på sin uppfinning, vilket han alltså nu ägnar sig åt att ordna. Han skriver till kansler Séguier, den ämbetsman som är ansvarig för regimens juridiska domän, och får så småningom ett positivt svar. Samtidigt fortsätter han att förbättra maskinen som är dyr att tillverka och svår att använda. En av familjens goda vänner säger att det behövs en urmakare för att sätta igång den och en matematiker för att begripa vad den gör.

Pascal skriver en redig bruksanvisning till den. Han ser till att de många ickefungerande prototyperna stämplas som falska och att de riktiga exemplaren får en äkthetsstämpel. Och han vill att maskinen blir känd och används. Han och hans pappa åker till Paris med den och en matematiker vid Collège de France åtar sig att regelbundet visa den för eventuella kunder samt att sälja den. Polens drottning köper två exemplar.

Pascals pappa skadas och tas om hand av så kallade janseister, medlemmar av en rörelse inom katolicismen som förespråkar en strängare tolkning av doktrinen i konflikt med de ledande jesuiternas. Janseisterna ligger närmare den protestantism som en del av Europas monarker och med dem deras undersåtar nu bekänner sig till, efter långa och på sina ställen fortfarande pågående krig. Pascal och hans familj påverkas starkt av janseisterna och hans syster Jacqueline kommer så småningom inträda i deras klosterorden.

Familjen flyttar till Paris och den maskin Pascal har uppfunnit och som nu både fungerar och tillverkas, har samtidigt blivit en del av Pascal själv. Den flyttar med honom. Han har skapat den men den har också i någon mån skapat honom. Genom den har han lämnat stadiet av underbarn och nått ut i den stora världen.

I en orolig samtid grubblar Pascal över religion och mening, men han kan samtidigt inte låta bli att fundera över själva världen och hur den sitter ihop och nu börjar han undersöka tomrummet. Han menar att bara för att något inte syns så är det inte säkert att det inte finns. Han får hjälp av sin svåger i Clermont Ferrand, som genomför experiment enligt Pascals anvisningar. Experimenten går ut på att mäta en kvicksilverpelare instängd i ett glasrör, dels nere vid marken, dels uppe på ett berg i närheten. Svågern rapporterar de resultat Pascal redan hade räknat ut och Pascal har alltså visat att lufttrycket existerar och varierar med höjd. Han har också uppfunnit barometern (och som vi vet så är SI-enheten för tryck just Pascal).

De politiska oroligheterna fortsätter och Paris belägras, vilket gör att familjen flyr under en period för att sedan flytta tillbaka. Pascal fortsätter att skriva, förbättra pascalinen och experimentera, men har periodvis svårt att med koncentrationen.

Han får ett brev med kungligt sigill som innebär beskydd av maskinen. Hans pappa dör och Pascal saknar honom oändligt. Då även systern försvinner in i janseisternas orden inser han hur mycket han saknar även henne. Trots oroligheterna lyckas ett exemplar av maskinen ta sig upp till drottning Kristinas hov i Sverige, även om Pascal själv inte klarar att följa med.

Det är först i och med Ludvig XIV:s kröning som fronden upphör och det intellektuella samtalet och utbytet kan återupptas. I Pascals krets finns en janseist som är mycket intresserad av spel och slump, och Pascal börjar undersöka sannolikhetsläran, vilket leder till föregångaren till dagens roulette.

Sina sista år tillbringar Pascal i Paris där han skriver och arbetar. Han är med om en svår olycka som han med nöd och näppe överlever och den innebär en religiös omvändelse där den nåd janseisterna söker bibringas honom. Han går runt i staden stödd på kryckor, flyttar närmare klostret där hans syster befinner sig och skriver i ett rum nära Luxembourgträdgården sina två filosofiska verk Pensées och Provinciales. Den sista storartade och praktiska idé han får är den om omnibussar. Pascal tänker sig ett system av droskor som går på fasta tider som stadens invånare kan använda sig av då de ska förflytta sig mellan dess olika delar. Också denna idé förverkligas, men flera hundra år senare.

Pascal dör 39 år gammal och då man obducerar hans kropp finner man två stora blodlevrar i kraniet, något som åtminstone delvis förklarar hans sjuklighet och den ständiga huvudvärk han led av under hela sitt liv.

Själv tänker jag efter att ha avslutat läsningen av boken på mina egna begränsningar. Jag trodde att jag skulle få läsa om en kuriositet, något i stil med en speldosa, en leksak. Istället har jag mödosamt tagit mig igenom en svår och orolig tid i Frankrike och det har jag gjort genom Blaise Pascal, en människa som trots sitt lidande, genom sitt tänkande och sin nyfikenhet i en ovanligt grym värld påminner mig om människans litenhet och i förekommande fall storhet. Blaise Pascal – han uppfann räknemaskinen 250 år för tidigt! Han fick erkännande men inte ära. Han led av ständiga smärtor men han tog sig hela tiden vidare, fortsatte att avslöja delar av matematiken och verkligheten, men visste att det mesta fanns kvar att upptäcka.

Blaise Pascal – en människa utanför tiden.