Ryssland mästare i vilseledning

I sin bok Vilseledning. Kriget i Ukraina i svenska medier lanserar Stefan Olsson begreppet reflexiv kontroll. Med detta menas vilseledande operationer som ska reflektera motståndarens tankebild. Vilseledningens konst har gamla sovjetryska rötter, men har sällan drivits så långt (och framgångsrikt) som under kriget i Ukraina.

Härvidlag påvisar Olsson (med ett förflutet inom Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI) hur svenska medier, ibland också ärrade utrikeskorrespondenter, ofrivilligt och kanske omedvetet tvingats spela på rysk planhalva. Demokratisk journalistik bygger inte bara på att nyheter presenteras så objektivt som möjligt, utan också på att alla sidor i en konflikt får chansen att framföra sin ståndpunkt.

Detta utnyttjar Kreml. Emellanåt genom dimridåer och spridande av desinformation, ibland genom rena lögner. Krim ockuperades av ”små gröna män”, men vilka var egentligen dessa soldater utan nationalitetsbeteckningar? Alla misstankar gick i rysk riktning, men uppenbara bevis saknades länge och den ryske presidenten Vladimir Putin låtsades som det regnade. Fast naturligtvis var soldaterna ryska, det erkände till och med Putin så småningom.

Under det pågående lågintensiva kriget kring Donetsk och Luhansk är det nästan lika uppenbart att rebellerna åtminstone delvis utgörs av reguljära ryska styrkor. Fast bara nästan, för enligt Moskva finns det inga ryska soldater i Ukraina.

Medier i Sverige och andra demokratier försöker hantera situationen genom att presentera flera möjliga svar på frågan om rysk inblandning. Måhända framställs förekomsten av ryska soldater som sannolik, fast sällan eller aldrig som ett självklart faktum.

Man kan tycka att detta trots allt är uttryck för en, givet omständigheterna, rimlig avvägning. Fast i själva verket har Moskva aldrig försökt prångla ut någon entydig rysk verklighetsversion. Densamma skulle nämligen misstros, det förstår man i Kreml. Istället syftar vilseledningen till att skapa osäkerhet. Flera olika versioner av verkligheten kan däremot vara mer eller mindre riktiga samtidigt. Sällan finns några självklara svar, också osannolika beskrivningar kan äga viss giltighet.

Den som vill förstå vad som faktiskt pågår måste först och främst se sig själv i spegeln för att inse vad reflexiv kontroll handlar om. Olssons verk är en utmärkt sådan spegel.

Hans Stigsson, Politisk redaktör i Norrköpings Tidningar.