Upprättelse för slagfältens glömda kvinnor

Detta var inte unikt. Under 1500-, 1600- och 1700-talet antog hundratals kvinnor en manlig identitet för att ta tjänst som sjöman eller soldat. I Nederländernas armé och flotta har hundratals fall mellan år 1500 och 1839 dokumenterats, och 1762 konstaterade en engelsman att det tjänstgjorde ”så många förklädda kvinnor i armén att de borde ha ett eget regemente”.

Att vara man gjorde det helt enkelt enklare att försörja sig och även om 1600-talets soldater insåg att soldatkollegan inte var man verkar de inte ha reagerat nämnvärt över saken.

Några av dessa kvinnor blev kändisar och uppträdde på teatrar, andra blev ombesjungna i skillingtryck, de flesta mönstrade av eller dog av sjukdomar eller på slagfältet. Vissa visade en sådan duglighet att de blev befordrade, trots vetskapen att de var kvinnor. Harriet Tubman stora insats under det amerikanska inbördeskriget var länge bortglömd, men 2016 beslutades det att hon skulle pryda den amerikanska 20-dollarsedeln.

Men de flesta kvinnorna har försvunnit i historien, såvida de inte har kunnat användas i ett politiskt eller religiöst syfte.

Därför är Kvinnor i strid en viktig bok. Anna Larsdotter målar upp en lång rad kvinnoöden: från de kvinnor i 30-åriga krigets tross som födde barn i fält och försökte överleva på plundring, till ryska piloter och amerikanska sjuksköterskor i Vietnamkriget. Det är upprörande, fascinerande och ibland rörande historier som fogas samman till en större berättelse.

Kvinnorna som kämpade vid männens sida under franska revolutionen fick i slutändan varken medborgarskap, rösträtt eller rätt att bära vapen. När Florence Nightingale åkte till Krimkriget tillsammans med 38 frivilliga sköterskor för att ta hand om sjuka och sårade soldater möttes hon av ett enormt motstånd från de manliga läkarna. Den brittiska armén hade fullständigt misslyckats med att ta hand om trupperna, drygt hundra soldater var sårade men nära hälften av de 25 000 soldaterna var sjuka i kolera, dysenteri, tyfus och olika febersjukor. Ändå verkade de manliga läkarna provoceras mer av att Nightingale professionaliserade sjuksköterskeyrket än att soldaterna dog i brist på vård.

När kvinnor slutligen officiellt fick ingå i militära förband, i Storbritanniens luftvärn, under andra världskriget var de förbjudna att bruka vapen. I USA tjänstgjorde tusen kvinnor som ferry pilots i WASP – Woman air force service pilots. Trots att de flög allt från tunga bombplan till lättare jaktplan – och 38 dog i tjänsten – var de klassade som icke stridande.

WAAC, Women Auxiliary Army Corps, tjänstgjorde som telefonister, radaroperatörer, chaufförer, mekaniker och dylikt. Kåren fick goda vitsord var de än tjänstgjorde men utsattes likväl för en massiv skvallerkampanj där de påstods vara prostituerade som skulle betjäna amerikanska soldater utomlands.

När Lynda Van Devanter kom hem efter tjänstgöringen som militärsjuksköterska i Vietnam fick hon veta att inga kvinnor varit där och hon förvägrades att bli medlem i ett veteranförbund.

Anna Larsdotter har gjort ett gediget arbete utan att försköna eller idealisera. Nyttigast är hur författaren vrider och vänder på vad en krigsinsats egentligen är, varför stridande kvinnor väcker en sådan fruktan och fascination samt varför de har haft så svårt att bli accepterade i det militära.

I grav 581 på Birka ligger en kvinnlig elitkrigare från 900-talet i en praktgrav fylld med vapen.I denna stund strider kvinnliga peshmergakrigare mot IS i Irak och Syrien.

”Vi kvinnor har gjort en stor samhällsrevolution för att vi har kämpat som männen”, sa överste Nahida Ahmed Rashid, ledare för en kurdisk kvinnlig bataljon i Kurdistan, i norra Irak när jag träffade henne i våras.

Förhoppningarna om jämställdhet ekar genom århundradena, dessvärre oftast med klent resultat.

”Kvinnor i strid” är en bok som väcker mycket eftertanke och vrede. Obligatorisk läsning för alla med militär-, historie- eller samhällsintresse.

Johanne Hildebrandt, Författare, före detta krigsreporter och ledamot av Kungliga krigsvetenskapsakademin.