Vindlande om utvecklingen och jaget

Boken handlar visserligen om evolutionen, men texten är minst lika fylld av vetenskapshistoriska anekdoter och referenser till författare, musiker, filosofer och andra tänkare. 


Det är en bok som berör en mängd olika aspekter av evolutionen och utvecklingen av det mänskliga jaget: från hur Darwin först utvecklade sin teori till den evolutionära betydelsen av jordbruket, från reflektioner kring kärlek och religion till utvecklingen av artificiell intelligens. Som bäst blir boken när den kommer in på olika aspekter av den mänskliga kroppen, och kopplingen mellan jaget, kroppen och alla de sjukdomar och infektioner som plågat oss genom historien. Det känns att Johan Frostegård verkligen bottnar i sitt ämne när han på ett underhållande och spirituellt sätt blandar vetenskap med beskrivningar av Sigmund Freuds kokainvanor, eller när han målande beskriver de samhälleliga effekterna av syfilis.


Johan Frostegård berör de stora frågorna som de flesta av oss funderar på: Varför är vi som vi är? Hur har människan utvecklats till det hon blivit? Det blir också tydligt att många spekulationer kring evolutionen inte har, och kanske inte ens kan få, tydliga vetenskapliga svar. Extra uppenbart blir det när boken kommer in på ämnen som sociologi, genusvetenskap och religion.

Ett exempel är hur Johan Frostegård knyter ihop utvecklingen av den mänskliga gråten med de politiska betydelserna av Barack Obamas tårar under tal, och ifall det finns någon evolutionär grund att koppla mäns tårar till deras sociala status. Det är ett tankeväckande resonemang, men det rör sig långt utanför den vetenskapliga grunden. Snarare skapar Johan Frostegårds associationer ibland evolutionära fabler, berättelser som kan hjälpa oss att förstå evolutionen men som också riskerar att skapa tankevurpor.

Det är en behaglig och trevlig läsning, men jag hade önskat mer av den vetenskapliga stringensen, en klarare riktning i de snirkliga associationsbanorna. Jag kan också sakna en tydlighet i när Johan Frostegård lämnar vetenskapen och glider ut i personliga reflektioner. Bokens styrka, den friktionsfria övergången mellan ämnen och perspektiv, blir också dess svaghet.