
”Framtidslöftet” av Urban Lindstedt tar oss med på en färd genom Sveriges internethistoria, där de tidiga entusiasterna stakade ut vägen till den digitaliserade verklighet vi nu lever i. Resultatet är ett tänkvärt tidsdokument.

Det allra svåraste för AI är kanske det enklaste för en människa – och vice versa. I ”Kan AI tänka?” resonerar Peter Gärdenfors kring skillnaderna mellan mänsklig och artificiell intelligens.

Vill man bli riktigt provocerad ska man läsa Nick Bostroms Deep Utopia. Life and Meaning in a Solved World.

När den första Terminator-filmen visades fängslades biobesökarna av kriget mellan människa och maskin och människans överlevnad. Fyrtio år senare väcker filmen också frågor om kristen etik och vårt förhållande till tid, skriver Susanne Wigorts Yngvesson.

Det är hög tid att vi börjar ta vår nationella brist på humor på allvar. År 2040 skämtar vi utan tanke på att någon kanske blir förolämpad eller riskerar utfrysning.

År 2040 kommer den process i vilken vi håller på att förlora allt vi sätter värde på att ha passerat den punkt då den inte går att stoppa. Ruinerna av vår civilisation kommer att bebos av helt andra, med andra intressen och ideal.

En fragmenterad offentlighet har lett till excesser i lättsinnig underhållning, känslofrosseri och ren dumhet. Men samtidigt har nya folkbildare och en närmast oändlig tillgång till kunskap uppenbarat sig.

I den digitala eran är vi så sammanvävda med systemen att gränsen mellan människa och maskin blir svår att upprätthålla. I livet med maskinerna blir vi antingen slavar eller gudar.

Alla pratar om artificiell intelligens, men jag har en gnagande misstanke om att ingen riktigt vet vad det är.

För fyra decennier sedan skrev jag en bok om den tidens hjärnforskning.

Idessa tider av fake news och alternativa fakta gäller det för vetenskapens försvarare att inte bli så upptagna av att förfäkta vad vetenskapen vet så att de glömmer något ännu mer centralt – nämligen vad vetenskapen inte vet.

Häromsistens besökte jag min husläkare, som jag haft i åtta år. Under denna tid har jag träffat henne två eller tre gånger per år. Hon är vänlig och korrekt, men tycks inte egentligen komma ihåg mig, eller vem jag ”är”.

Genom ett bussfönster hade blicken ett antal gånger fastnat vid en guldgul påskrift på en glasdörr i huvudstaden. ”AI Sweden” stod det. Därunder stod, i vitt (även det med ett tidstypiskt språkbruk): Accelerating the use of AI in Sweden. Innanför entrén till detta halvstatliga bolag snabbar man alltså på användningen av så kallad artificiell intelligens…

Alla frågar hur de ska anpassa sig till AI. Inte hur AI ska anpassa sig till människans behov.

Maskiner modellerar världen och vår upplevelse av den. Genom sin språkliga förmåga har de skaffat sig ett fönster in till våra mänskliga medvetanden.

Vuxna människor som använder AI för att fuska är ett underbetyg till samtiden.

Den amerikanske Silicon Valley-profilen Peter Thiel är en guru, en fixpunkt i kulturkriget, en tänkare med så mycket pengar och makt att han blivit en digital feodalherre – för att låna den brittiska skribenten Mary Harringtons benämning.

AI har snabbt blivit en del av medielandskapet. Frågan är hur det påverkar produktionen och förmedlandet av journalistiken, skriver Gustav Juntti.

Risken med artificiell intelligens är inte att vi som gudar kan skapa nya intelligenser utan att vi nu kan konstruera system som är så komplexa att vi inte fullt ut förstår eller kan förklara dem.

Efter Maos död har väst envist försökt övertyga sig om att Kina är på väg mot demokrati. Men det var aldrig tanken i Peking. Istället har vi sett en alltmer aggressiv utrikespolitik och en övervakningsapparat utan like. Jojje Olsson delar med sig av det senaste.

Peter Gärdenfors tänkvärda essä (Axess nr 5/22) om omdömets betydelse sätter fingret på en punkt som sannolikt kommer att bli allt ömmare över tid: vår förväntan att system som tycks ha stor förmåga att göra olika saker också har en grundläggande förståelse för vad det är de egentligen gör.

Kanske närmar vi oss den tidpunkt då ordet ”verklighet” inte längre är möjligt att använda i bestämd form singular. Verkligheten? Vilken verklighet? Vems?

Artificiell intelligens ger oss möjlighet att ta fram ny kunskap. Men för det krävs människor med erfarenheter och värderingar, skriver Peter Gärdenfors.

I aktuella romaner och filmer diskuteras om robotar kan få riktiga känslor och hur människorna reagerar inför denna möjlighet.