
I dag är många redo att ta farväl av liberalismen, ofta på goda grunder. Men om den bara lär sig rätt saker av populismen skulle den kunna blomstra på nytt.

Östeuropeiska solidaritetskommittén kämpade för mänskliga rättigheter i kommuniststaterna. Magnus Utvik fyller i en kunskapslucka.

Den kanske äldsta prosatexten från Aten är ett generalangrepp på det tarvliga folkstyret.

Ledare i väst ville gärna tjäna pengar genom ökad handel med Kina. Det ansågs även leda till demokratisering – men visade sig i själva verket stärka kommunistpartiet.

Likriktning och ideologiska skygglappar får akademiker att blunda för potentiellt samhällsviktig forskning och undvika obekväma slutsatser.

Lagstiftning och ekonomiska styrmedel begränsar den fria forskningen. Men frågan är om akademikerna har något emot det.


”Populism” är en laddad beteckning. Vissa ser den som nedsättande, men i Frankrike börjar nu ytterpartierna själva kalla sig populister. Med stolthet.

Med folkmordet i minnet föredrar många president Kagames auktoritära fred framför ett flerpartisystem som kan spåra ur i konflikt.

En nyöversatt bok beskriver Muslimska brödraskapets inflytande i Europa. Det finns all anledning att ta hotet på allvar.

AI är tänkt att tjäna mänskligheten. Problemet är att den och vi förr eller senare kommer att vilja olika saker – och då är den oss överlägsen.

Statsindividualismen bygger på medborgarnas förmåga till personligt ansvar – något den svenska staten har underminerat i decennier.

I två nya böcker finns en närmast utopisk syn på kulturpolitiken. Men politiker måste alltid hantera intressekonflikter och prioritera.


Synen på den digitala encyklopedin Wikipedia har gått från skepsis till tillit. Nu visar det sig att olika makter bedriver aktivt påverkansarbete för att styra innehållet i viss riktning – vilket underminerar plattformens trovärdighet.


Islam behöver ingen reformation, utan en Upplysning. Den nederländska sociologen Ruud Koopmans bok Halvmånens fall är nedslående läsning.
