
I dag är många redo att ta farväl av liberalismen, ofta på goda grunder. Men om den bara lär sig rätt saker av populismen skulle den kunna blomstra på nytt.

Östeuropeiska solidaritetskommittén kämpade för mänskliga rättigheter i kommuniststaterna. Magnus Utvik fyller i en kunskapslucka.

Den kanske äldsta prosatexten från Aten är ett generalangrepp på det tarvliga folkstyret.

Ledare i väst ville gärna tjäna pengar genom ökad handel med Kina. Det ansågs även leda till demokratisering – men visade sig i själva verket stärka kommunistpartiet.

Likriktning och ideologiska skygglappar får akademiker att blunda för potentiellt samhällsviktig forskning och undvika obekväma slutsatser.

Lagstiftning och ekonomiska styrmedel begränsar den fria forskningen. Men frågan är om akademikerna har något emot det.


”Populism” är en laddad beteckning. Vissa ser den som nedsättande, men i Frankrike börjar nu ytterpartierna själva kalla sig populister. Med stolthet.

Med folkmordet i minnet föredrar många president Kagames auktoritära fred framför ett flerpartisystem som kan spåra ur i konflikt.

En nyöversatt bok beskriver Muslimska brödraskapets inflytande i Europa. Det finns all anledning att ta hotet på allvar.

AI är tänkt att tjäna mänskligheten. Problemet är att den och vi förr eller senare kommer att vilja olika saker – och då är den oss överlägsen.

Statsindividualismen bygger på medborgarnas förmåga till personligt ansvar – något den svenska staten har underminerat i decennier.

I två nya böcker finns en närmast utopisk syn på kulturpolitiken. Men politiker måste alltid hantera intressekonflikter och prioritera.


Synen på den digitala encyklopedin Wikipedia har gått från skepsis till tillit. Nu visar det sig att olika makter bedriver aktivt påverkansarbete för att styra innehållet i viss riktning – vilket underminerar plattformens trovärdighet.


Islam behöver ingen reformation, utan en Upplysning. Den nederländska sociologen Ruud Koopmans bok Halvmånens fall är nedslående läsning.


Hur kan ett högerparti vurma för det gamla DDR? Varför skördar AfD så stora framgångar just i Öst?

I somras kom äntligen utredningen som föreslår skärpta lagar mot korruptionsbrott. Men det kommer inte att räcka. Korruptionen genomsyrar det svenska samhället.

Konspirationsteoretiker, koranbrännare, nazister och islamister – Sakine Madon försvarar allas rätt att sjunga ut.

Korruption är en viktig faktor i många av världens konflikter. Att den grasserar i Afrika får globala konsekvenser för ekonomi och säkerhet.

Vad hände egentligen när Folkpartiet bytte skepnad till Liberalerna? Är det kanske dags för ett namnbyte igen?

Kleptokraterna tar vad de vill ha och röjer undan allt och alla som står i deras väg. De har alltid funnits – och nu har de lärt sig att samarbeta.

Att politiker rådfrågar experter i sakfrågor kan tyckas rimligt – men problem uppstår när politiker inte längre kan ställas till svars för sin politik. I förlängningen hotar detta hela det demokratiska systemet.


Petra Östergren svarar på Katarina Barrlings artikel i Axess nr 2/2025. Därpå följer Barrlings slutreplik.

Avvägda dygder ger bättre avkastning för samhället än ensidigt civilkurage. Widar Andersson kommenterar temat i Axess nummer 1/2025.

Priset för att protestera mot förtryck och korruption är lika högt idag som under Sovjettiden – om inte högre.

Genom hela hans författarskap finns ett envetet motstånd mot tyranner, skriver Mauricio Rojas.

Varken ”vanligt folk” eller eliten är en myt. Per Gudmundsson kommenterar temat i Axess nummer 8.

Universitetsanställda som stöttar studentprotesterna döljer sin politiska agenda bakom yrkestitlar som forskare eller professor, skriver Sten Widmalm.

Förr eller senare kommer de privilegierade klassernas progressiva politik att drabba vanligt folks plånböcker.

Under större delen av historien har vanligt folk förknippats med det enkla och tarvliga, rentav farliga. Nu är vi där igen.

En luttrad journalist går på debattkväll och slås av bristen på redaktionell självrannsakan bland sina kolleger.

På bokmässan tidigare i höst gjorde jag intervjuer med författarna till två av årets mest läsvärda fackböcker. Bägge borde ha varit starka kandidater till årets Augustpris, men märkligt nog blev ingen av dem nominerad.

De antika historieskrivarna var övertygade om retorikens betydelse, skriver Martina Björk.

Inför det amerikanska presidentvalet 1924 fanns en stark opinion för att Henry Ford skulle kandidera. Det är inte svårt att förstå varför. Ford vara beundrad och fantastiskt framgångsrik. 1924 såldes det två miljoner Ford modell T. Ford Motor Company hade inte revolutionerat bilindustrin. Man hade skapat den.

När jag kom till USA 1970 var folk optimistiska och öppna. Men fröet till dagens hätska polarisering har funnits med sedan landets grundande skriver Lars Trägårdh.
Makt. Det är drivkraften i all politik, även den amerikanska, men denna vilja till makt dränks ofta i patriotiska klyschor och rött-vitt-blått flaggviftande.

”Jag uppfostrades till att tro på demokrati, och nu när kubanerna kastade ut Batista och så mycket blod spilldes, så står inte USA bakom dem och ger dem inte ens hjälp och stöd att utveckla demokrati.” Orden är Marilyn Monroes och hon skriver dem i ett brev till Lester Markel, redaktör på New York Times, i mars…

För Donald Trumps anhängare är han en modern variant av en patriotisk kung. Förhoppningsvis står den amerikanska frihetsfilosofen emot hans auktoritära politik, skriver Fredrik Erixon.


Länge gick jag omkring i en lycklig illusion som fick mig att tro att vi för gott var färdiga med G W F Hegel. Han må ha varit hur stor som helst under 1800-talet och ha behållit en betydande del av denna påstådda storhet i filosofiska utvecklingsländer som Frankrike.

USA grundades på längtan efter ett idealsamhälle. Att skapa ett religiöst eller sekulärt Utopia har alltid varit en del av den amerikanska drömmen, skriver Anders Johnson.

Min gode vän Bob var en parodisk representant för amerikansk liberalism. Han var delägare i en stor advokatbyrå i Washington och bodde naturligtvis i fashionbla Georgetown.

År 2040 kommer den process i vilken vi håller på att förlora allt vi sätter värde på att ha passerat den punkt då den inte går att stoppa. Ruinerna av vår civilisation kommer att bebos av helt andra, med andra intressen och ideal.

En fragmenterad offentlighet har lett till excesser i lättsinnig underhållning, känslofrosseri och ren dumhet. Men samtidigt har nya folkbildare och en närmast oändlig tillgång till kunskap uppenbarat sig.

Douglas Murrays bok Kriget mot väst innehåller en del relevanta exempel men ibland saknas nyanserna, menar Catarina Kärkkäinen.
Liberalismen drivs av självgodhet. Utbildning skapar människor med förstånd att arbeta för frihet och nytta – bildning skapar liberaler.

I januari fick Humanisterna, efter många års juridisk kamp, status som trossamfund. Vi rynkade lite på näsan, vi kristna: Vad har de där ateisterna egentligen att komma med, förutom sitt religionsförakt?

Partier som inte ändrar sig förlorar sitt existensberättigande. Socialdemokraternas särställning beror på förmågan att lägga om sin politik när samhället förändras, skriver Widar Andersson.

Ett tidigare försök att bryta loss Katalonien från Spanien misslyckades och ledde till fängelsedomar. En politisk amnestilag och ett regionalval blir ett test på styrkan i den katalanska separatismen idag.

Den som hävdar att Sverige är ett land där vi inte tror på auktoriteter har inte hört talas om Klimatpolitiska rådet.

Vänsterns och högerns försök att frigöra individen har misslyckats. Postliberalismens betoning av det gemensamma goda erbjuder ett alternativ till en individualistisk överideologi.

Med ojämna mellanrum avslöjas att svenska nämndemän har uppträtt olämpligt eller obegripligt i våra domstolar. De har gjort politiska, ideologiska eller till och med religiösa bedömningar.

Västvärlden tyngs av tvivel. Det beror på liberalismens brist på självförtroende.

Kanske står vi i början av en ny och turbulent era i den civiliserade mänsklighetens historia. Det finns skäl att vara orolig.

Vad står vi för? Likt en gång Ronald Reagan måste västländernas ledare möta undergångsstämningarna med optimism och tro på det egna landets framtid.

Årets amerikanska presidentval ser i skrivande stund ut att bli en upprepning av det 2020; samma uppsättning kandidater som då, fast nu fyra år äldre och i den sittande president Bidens fall betydligt skröpligare.

Den amerikanska tidningsdöden har härjat så våldsamt att den makabra sajten Newspaper Death Watch somnade in för ett par år sedan.


”Jag är inte en skurk.” De berömda orden fälldes av president Richard Nixon för ganska precis femtio år sedan, under Watergate-skandalen som skulle leda till hans avgång i augusti 1974.

På allhelgonadagen, den 1 november 2023, var det ett år sedan Folketingsvalet i Danmark, det som efter långa förhandlingar resulterade i den historiska, blocköverskridande SVM-regeringen.

Med en ny lag vill det regerande spanska socialistpartiet dölja republikens grymheter och massmord under inbördeskriget. Avsikten är att skaffa sig monopol på sanningen om kriget, skriver Nathan Shachar.

Public service, vad ska känneteckna det? Har det något annat syfte än att samla en förhållandevis stor publik och i någon mån hålla ihop Sverige?

EU har blivit en stat och dess makt behöver begränsas. Det måste ställas högre krav på konstitutionell och demokratisk kontroll.

Netflix ska filmatisera C. S. Lewis Narniaböcker. Också andra av hans verk förtjänar att uppmärksammas, skriver Jacob Rudenstrand.