
Från mitten av 1950-talet och framåt upplevde Västtyskland ett ekonomiskt under, samtidigt som nazitidens förbrytelser pockade på bearbetning.

Ledare i väst ville gärna tjäna pengar genom ökad handel med Kina. Det ansågs även leda till demokratisering – men visade sig i själva verket stärka kommunistpartiet.

Att köpa bostad är en dragkamp mellan optimism och rationalitet. Med en enkel graf kan man lätt hålla koll på var självbedrägeriet börjar.


Vad vårt ekonomiska system i första hand behöver för att klara av attacker och störningar är konkurrens.

Dagens handelspolitik är konsekvensen av en många hundra år gammal pendelrörelse mellan frihandel och merkantilism – och det kommer att dröja innan den svänger tillbaka.

Jag vet inte om Erik Blomberg hade något så konkret som rymdfärder i tankarna när han 1920 skrev följande rader: ”Stjärnorna vandra så fjärran. / Jorden är människans hem.”


Om vi identifierar tekniken som orsaken till våra problem så kommer vi kanske också att söka lösningar i teknikens framtida utformning. Då finns risken att vi abdikerar från vår egen autonomi.

När den tyske historikern Karl Schlögel skildrar USA bygger han en imponerande 3D-modell av alla möjliga sorters Legobitar. När han jämför USA med Sovjetunioner låter han sig ledas av sin näsa. Cecilia Nikpay låter sig till sist förföras.

I fjol blev en vän till mig uppringd av ett New York-baserat investmentbolag med inriktning mot läkemedelsbranschen.

Mart Laar var Estlands premiärminister under de formativa åren mellan 1992 och 1994, då landet återfått sin självständighet och behövde ta steget från sovjetisk planekonomi till marknadsekonomi.