
Från mitten av 1950-talet och framåt upplevde Västtyskland ett ekonomiskt under, samtidigt som nazitidens förbrytelser pockade på bearbetning.

Ledare i väst ville gärna tjäna pengar genom ökad handel med Kina. Det ansågs även leda till demokratisering – men visade sig i själva verket stärka kommunistpartiet.

Att köpa bostad är en dragkamp mellan optimism och rationalitet. Med en enkel graf kan man lätt hålla koll på var självbedrägeriet börjar.


Vad vårt ekonomiska system i första hand behöver för att klara av attacker och störningar är konkurrens.

Dagens handelspolitik är konsekvensen av en många hundra år gammal pendelrörelse mellan frihandel och merkantilism – och det kommer att dröja innan den svänger tillbaka.
En viktig fråga som uppstår efter att ha läst Jojje Olssons gedigna artikel om Kina i Axess nr 6 är varför vi bevittnar dessa skeenden just nu?
Det bedrövliga tillståndet på våra offentliga toaletter säger något om svenska folkets självbild.
Den dramatiska strukturomvandlingen på medieområdet och dess effekter på samhället förtjänar en grundlig analys.
Föråldrade metoder gör att vi underskattar innovationsförmågan och inkomstökningarna i ekonomin. Förutsättningarna för ett gott liv är bättre än någonsin. Men det ökade genomslaget för postmodern ideologi föder cynism och en känsla av meningslöshet.

Driftiga och välutbildade entreprenörer från Indien, Kina och Östeuropa har tagit upp konkurrensen med väst. Det skapar stora möjligheter för Sverige. Men ska vi ta vara på dem kan inte skola och studenter nöja sig med det medelmåttiga.

Politik som syftar till att fördröja genomslaget för tekniska innovationer och nya affärsmodeller kan gynna etablerade intressen. Men för samhället i stort blir resultatet stagnation. Alternativet är ett samhällskontrakt som återupprättar löftet om social rörlighet.