
Från mitten av 1950-talet och framåt upplevde Västtyskland ett ekonomiskt under, samtidigt som nazitidens förbrytelser pockade på bearbetning.

Ledare i väst ville gärna tjäna pengar genom ökad handel med Kina. Det ansågs även leda till demokratisering – men visade sig i själva verket stärka kommunistpartiet.

Att köpa bostad är en dragkamp mellan optimism och rationalitet. Med en enkel graf kan man lätt hålla koll på var självbedrägeriet börjar.


Vad vårt ekonomiska system i första hand behöver för att klara av attacker och störningar är konkurrens.

Dagens handelspolitik är konsekvensen av en många hundra år gammal pendelrörelse mellan frihandel och merkantilism – och det kommer att dröja innan den svänger tillbaka.
Den brittiska ekonomin skapar mängder av nya arbeten. Ändå förblir underskotten stora i statens finanser. Det behövs omfattande insatser för att öka produktiviteten så att jobben blir bättre betalda – men också för att hålla ihop ett samhälle som dras åt många olika håll.

Allt tyder på att småpartierna får ett större inflytande efter valet. Men samtidigt efterlyser inte väljarna en dramatiskt annorlunda politik.

Trots att EU knappt nämns i valkampanjen lurar frågan under ytan. Hur britterna röstar kan avgöra deras framtid i Europa.

I den stämning av doom and gloom som råder i landet sedan den ekonomiska krisen blommade ut för fullt, och framförallt sedan terrorattentaten i början av januari, griper man i Frankrike girigt efter något som kan inge hopp och förtröstan om landets framtid.

Depression och ångest är de i särklass vanligaste varianterna av psykisk ohälsa. Båda orsakar så stort hälsoslitage att livslängden kan förkortas lika mycket som den gör av rökning.
Expanded college attendance has become the policy equivalent of Doctor Sloan’s liniment, to relieve every conceivable social ailment and, in relation to the high costs and the even bigger expectations, this is astonishingly seldom discussed. Everyone likes more education – and the more education, the better. Or is it?