
Från mitten av 1950-talet och framåt upplevde Västtyskland ett ekonomiskt under, samtidigt som nazitidens förbrytelser pockade på bearbetning.

Ledare i väst ville gärna tjäna pengar genom ökad handel med Kina. Det ansågs även leda till demokratisering – men visade sig i själva verket stärka kommunistpartiet.

Att köpa bostad är en dragkamp mellan optimism och rationalitet. Med en enkel graf kan man lätt hålla koll på var självbedrägeriet börjar.


Vad vårt ekonomiska system i första hand behöver för att klara av attacker och störningar är konkurrens.

Dagens handelspolitik är konsekvensen av en många hundra år gammal pendelrörelse mellan frihandel och merkantilism – och det kommer att dröja innan den svänger tillbaka.

Förstatligandet av försvarets regementsmusiker skakade om svenskt musikliv. Det innebar också början till slutet för Rikskonserter.

Efter 50 år av politisk utarmning av svensk kultur måste bildningen, historien och arvet visa vägen mot framtiden. Fler finansiellt starka och fristående institutioner borde formas i vilka statliga institutioner kunde övergå.

De kulturpolitiska målen har fått allt svårare att knyta an till konstens och kulturens verkliga plats i våra liv. Trots att världen och vi är förändrade står kulturpolitikens trossatser orubbliga, med fötterna i 1970-talets värld.

Expressens Tomas Nordenskiöld har en intressant artikel om SD och den ekonomiska politiken i dag.

Per Skedinger konstaterar att det råder ett underskott på ekonomisk bildning i Sverige (Axess nr 7/23). Det är lätt att instämma i, bildningen saknas såväl i det privata som i det offentliga rummet.

Málaga har genomgått en remarkabel urban pånyttfödelse. Det hela började med Pablo Picasso, skriver Anders Mathlein.