
Från mitten av 1950-talet och framåt upplevde Västtyskland ett ekonomiskt under, samtidigt som nazitidens förbrytelser pockade på bearbetning.

Ledare i väst ville gärna tjäna pengar genom ökad handel med Kina. Det ansågs även leda till demokratisering – men visade sig i själva verket stärka kommunistpartiet.

Att köpa bostad är en dragkamp mellan optimism och rationalitet. Med en enkel graf kan man lätt hålla koll på var självbedrägeriet börjar.


Vad vårt ekonomiska system i första hand behöver för att klara av attacker och störningar är konkurrens.

Dagens handelspolitik är konsekvensen av en många hundra år gammal pendelrörelse mellan frihandel och merkantilism – och det kommer att dröja innan den svänger tillbaka.
Ekonomiska beräkningar om vinst och förlust av invandring är i grunden meningslösa. De förmår inte att fånga skeendets mångfald.

Ekonomiska argument för fri invandring håller inte. Obegränsad rörlighet över gränserna omfördelar tillgångar och politisk makt från existerande till nya ägare och utmanar principen om medborgerlig äganderätt.
En stor andel av Sveriges befolkning saknar rötter i landet. Ett gemenskapsbygge på etnisk härkomst riskerar att skapa splittring och mental segregation.

Kris verkar det vara överallt, särskilt i eurozonen, och alldeles särskilt i sydligaste Europa.

I min senaste krönika för Axess beskrev jag hur Storbritanniens självbelåtna mediechefer till sist hade börjat erkänna att de bästa skandinaviska teveprogrammen var bättre än något de själva kunde producera.