
Från mitten av 1950-talet och framåt upplevde Västtyskland ett ekonomiskt under, samtidigt som nazitidens förbrytelser pockade på bearbetning.

Ledare i väst ville gärna tjäna pengar genom ökad handel med Kina. Det ansågs även leda till demokratisering – men visade sig i själva verket stärka kommunistpartiet.

Att köpa bostad är en dragkamp mellan optimism och rationalitet. Med en enkel graf kan man lätt hålla koll på var självbedrägeriet börjar.


Vad vårt ekonomiska system i första hand behöver för att klara av attacker och störningar är konkurrens.

Dagens handelspolitik är konsekvensen av en många hundra år gammal pendelrörelse mellan frihandel och merkantilism – och det kommer att dröja innan den svänger tillbaka.

Både svenskar och tyskar vill helst bo i villa. Ändå motarbetas boendeformen bland både politiker och byråkrati.

Rikard Westerbergs färska doktorsavhandling Socialists at the Gate har satt fart på diskussionen om näringslivet och opinionsbildningen. En av Westerbergs slutsatser är att näringslivets idémässiga mobilisering i hög grad har varit en reaktion på radikalisering inom LO och Socialdemokraterna.

Ända sedan strandskyddets tillkomst 1950 har det varit föremål för ständig debatt.

Debaclet kring den inställda 86-centshöjningen av den tyska public serviceavgiften väcker frågor kring ARD och ZDF:s storlek och uppdrag. Argumenten känns välbekanta för en svensk publik.

Nu har jag läst Ebba Buschs jultal. Det var tyvärr ingen odelat positiv upplevelse.

Häromdagen (3 dec) disputerade Rikard Westerberg vid Handelshögskolan i Stockholm. Hans avhandling bär den snärtiga titeln Socialists at the gate och undersöker näringslivets organiserade arbete mot socialiseringsförsök och planekonomi under perioden 1940-1985.